En sjukt bra blogg

Nu har bloggen www.kaffekackel.wordpress.com börjat rulla så smått. Välkommen in!

Jag är definitivt den mest normala medlemmen i familj. Bilden nedan demonstrerar hur det såg ut vid bordet efter att min familj ätit ute på en restaurang. Det som syns är alltså en daglig dos av ögondroppar som har smält fast på bordet tillsammans med stearinet från ljuset. Min bror fick för sig att han har fått dålig syn och att ögonen var torra, en blinkning senare har mamma åtgärdat problemet genom att offentligt, inför 25 personer som försöker äta föda de investerat i, vidga min brors ögon (det ser ändå ganska groteskt ut ) och spruta in ett antal droppar. Detta resulterade inte bara i mentala men för de övriga restauranggästerna, utan också fysiska spår i form av defekta matbord. Det är inte speciellt svårt att framstå som den lugna och rationella personen i min släkten.

Jesus is lord, star det skrivet pa vaggen framfor mig. Vi befinner oss nu i Amsterdam, mitt i Red light dirstrik men (tack och lov?) pa ett kristet hostel. Det blir bara ett dygn i denna drogliberala stad innan vi tar natttaget mot Sverige igen. Jag har precis avslutat Stieg Larssons triologi och kanner att ett dygn ar ungefar vad jag klarar av med prostituerade kvinnor i roda skyltfonster innan jag behover dra igang demonstrationer.

Vi lamnade Franrike imorse, i vilket vi spenderat de senaste 4 dagarna. Ett fantastiskt vader har resulterat att min badgen har fatt sitt behov stillat for en tid och smaklokarna testats med franska delikatesser. Aterigen konstateras dock att fransman faktiskt ar otroligt otrevligt. Efter forra Paris-vistelsen forsokte jag bortforklara detta med att vi endast rakat stota pa de fransman som vaknat pa fel sida, men nu maste till och med jag inse faktum. Nagonting gor att de anser manniskor som inte pratar deras sprak vara lite mindre varda. Jag ska kampa lite mer mot EU:s jordbrukstod nu, bara for att javlas lite extra med fransmannen.

Nu befinner vi oss i Schweiz och staden Lecerne, eller Lezern. Staden har tydligen flera stavningar vilket oroade oss lite när vi klev av tàget och undade om vi hamnat i fel stad. Jag var dock snabb med att fràga om vart vi befann oss, vilket vi snabbt redde ut. Det regnar och har sà gjort hela dagen, sà jag bjuder pà ett blogginlägg om gàrdagens tàgfärd.

Jag gillar tàg och jag gillar verkligen nattàg. Det är underbart att kunna ligga pà mage, känna rälsen rytmiskt i kroppen och titta ut över ett landskap som passerar i massa hundra kilometer i timmen. Livet rör sig framàt, helt enkelt, hela tiden. Nattvagnen igàr var dock lite utöver det vanligt, eller lite mindre över det vanligt. Hytten var för 6 personer, men sà pass liten att de redan stationerade 4 personerna undrade om vi verkligen inte skulle vara i en annan kupè. Det skulle vi inte. För att beskriva utrymmet; om man ràkar glömma att flaskan med vatten man öppnar är 1. kolsyrad och 2. skakad, sprutas alla 6 personer ned. Bra gjort. Om man skall böja sig ned och knyta skon hamnade man okontrollerat i skrevet pà en förvànad man framför. Sjukt osmidigt. Vàr vagn bestod av mig och D, tvà playstation 2-spelande killar i 25-àrs àldern, en affärsresande (?) man som pratade i headset och en hippie-man pà 50 bast med bandtröja och alltid en ölburk i handen.

Opps, jag har visst bildat en datakö här. Fortsättning följer senare.

Nu sitter jag i internetrummet pa vart hostel, ett fd studenthus (fangelse?). Vi har tva sangar, tva skolbankar med tillhorande stol, en porrbild i taket som inget orkat ta ner sedan studenttiden och 168 (jag har raknat!) biler pa en liten hund med renhorn pa huvudet som ar fastklistarade pa dorren. 70kr per person och natt OCH det ar rent, jag ar mer an nojd! Som krydda pa moset har vi en alkoliserad man som ansvarar for nycklarna. Har forsvinner ibland, men hamtas da av ovrig personal och utsaktar sig sedan pa slavisk engelska att han varit pa toaletten. Bull shit. Prag kan for ovrigt vara en utav Europast finaste stader, Paris slang dig i vaggen! Lagg till att man far en Staropramen for runt 6 kr. Underbart. Imorgon bar det dock av mot Schweiz och Lucerne, Det verkar vara hostel-hysteri i Europa for det har varit problematiskt att hitta boenden med kort varsel i de populara staderna. Vi var darfor tvungen att planera kommande resor nagot och boka nagra dagar i forvag. Nu bestamde sig datorn med uppkoppling a la Afrika att radera halva min text, datorn ar nu inte langre min van och jag ska for allas basta avsluta nu. Over and out

Efter att ha städat och packat hela kvällen (inkludera även vetskapen om att morgondagen kommer tas till liknande aktiviteter) bestämde vi (jag) att pizza är en sjukt bra sista måltid. Jag börja googla på pizzerior och kom slumpmässigt in på onlinepizza.se. Jag är helt i chock, vilken värld vi lever i! På onlinepizza.se skriver man in sitt postnummer och kan sedan välja en utav de pizzerior som erbjuder hemkörning. Därefter kommer en meny upp där man klickar på de pizzor man vill ha, alternativt gör sin egen pizza genom att klicka på ingredienser. Jag tyckte dock att det sistnämnda gav lite för mycket flash-spels känsla och tog mat ihop komponerade av restaurangen. Adressen ifylles där pizzorna skall lämnas av och sedan söker sidan kontakt med restaurangen som bekräftar beställningen. Sedan, nu kommer det sjukaste, kommer det fram en stor klocka som räknar ned tiden tills dessa att pizzamannen ringer på dörren, 21.13 i detta fallet. För dagens ungdom kanske onlinepizza.se är någonting helt naturligt, men för mig är detta högst revolutionerande. Jag känner mig konservativ, men möjligen känns det bättre när (om?) pizzorna anländer. Fortsättning följer...

Jag förutsätter att det är strålande sol i övriga Europa för jag och min ryggsäck är verkligen inte rustade för någon temeratur under 27 grader. Tjocka kläder är tungt och därmed inte välkommet i min väska. Imorgon eftermiddag bär det av mot Malmö, Berlin och tillsist Prag där vi landar onsdag kl 11.00. Spännande värre! En och annan uppdatering från internetcafér kan ni säkert vänta er!



Första stoppet, Prag.

Nu har jag jobbat mitt sista pass, sagt farväl till kollegor och gamla tanter och farbröder. Jag har upptäckt att jag lägger till med ett visst beteende precis innan jag ska lämna en plats (bortsett från de platser jag helst vill springa ifrån). I detta fall började jag rätta till dukar så de låg symmetriskt på bordet, kolla så att tvättmaskinen verkligen inte var klar, gå på toaletten 4 gånger och allmänt bara tassa omkring. - Jenny, GÅ HEM OCH HA SEMESTER!, uppmanade arbetskamraten en fjärde gång. Jag lydde till slut och har nu påbörjat min nästan 4 veckor långa semester, sjukt!

Dagens fantastiska: En barnröst i telefonen som undrar när han får komma till mig och D, så vi kan gå på Liseberg. Ren lycka!



Flumride är given, kusin vitamin.

Jag och David har fått sällskap i sängen. Inte helt oproblematiskt eftersom vi ännu inte vant oss vid mattan motsvarande 7 igelkottar (vilket resulterade i att jag oplanerat höll på att ge bort allt mitt blod när David i sömnen slänger över halva sin kroppstyng på mig). Mattan inhandlades i huvudsyfte att snabbt och lätt fixa defekta vårdryggar och när jag ligger på mattan känns det betydligt bättre, det känns dock logiskt att smärtan upplevs mindre om även resten av kroppen gör ont (dock skön smärta!). Jag inväntar fortfarande att effekten skall kvarstå efter att jag lämnat taggarna. Någonting helt fantastiskt med mattan är däremot dess inverkan på sömnen. Så länge jag kan minnas har jag och min hjärna haft delade meningar om vad jag bör göra om nätterna, vilket i perioder gjort min och John Blunds relation ansträngd. Det kan vara en slump, det kan vara placebo, men jag skiter i vilket för jag somnade utan att behöva tänka "sluta tänk för i helvete". En vidare utvärdering kommer efter en tids användande!

80-talisterna är lata och kräsna på arbetsmarknaden. Huruvida detta påstående stämmer eller ej har under en tid debatterats i media. För att ge lite perspektiv på debatten, har ni någonsin mött en 90-talist? Jag är näst intill aldrig i kontakt med denna generation men kan nu konstatera att det finns en anledning till det, det är bäst för alla inblandade. 90-talister verkar inte ha någon verklighetsuppfattning över huvud taget, utan tror att behöver man pengar kan man bara starta en blogg á la Blondinbella. Jag har under två dagar arbetar med en 90-talist där dessa av flera kommentarer har haglat;

- Nio timmar var ett alldeles för långt pass, jag tackade nej till det.
- Har du verkligen jobbat i 5 veckor? Behöver man jobba så mycket?
- När blir det lugnare här?

Nio timmar är ett normalt pass om du har en timma lunch, fem veckor är inte alls speciellt mycket och ja, när man har egna utgifter för mat och hyra så behöver man arbeta "så mycket". Och du, lugnare än så här blir det inte, alla utom en sover ju för i helvete. Vi 80-talister må klaga (och uppdatera face book-statusen via mobilen på jobbtid) men vi kommer dit och jobbar tills det är dags att gå hem. Och så är vi bra på att generalisera.




Not.

Det finns människor som använder extremt många utropstecken. Jag använder högst tre (i annat fall har jag okontrollerat råkat hålla inne knappen för länge och inte orkat radera) och detta i specifika fall för att verkligen markera min förvåning/ilska/glädje. Personer som i alla typer av samtal använder minst tre och inte har en övre gräns, tar jag sällan på allvar. På Tradera hittade jag nedanstående annons, direkt citerad från Tradera, med en säljare som jag absolut inte skulle ha en msn-konversation med om mina problem.

MISSA INTE!!! MISSA INTE!!! MISSA INTE!!! MISSA INTE!!!

RISKERA INTE BUDGIVNING!!! ANVÄND KÖP-NU FUNKTIONEN!!

MISSA INTE MINA ANDRA AUKTIONER på http://www.tradera.com/auktioner/maiden999

DENNA CHANS KOMMER INTE TILLBAKS PÅ LÄNGE!!!!!

EN MASSA GREJOR SKALL BORT!!!!! PASSA PÅ OCH FYNDA!!!!

DESSA ÄR I TOPPSKICK OCH ALDRIG ANVÄNT!!

35 % REA! TIDIGARE PRIS 159KR! NU 99KR!

35 % REA! TIDIGARE PRIS 159KR! NU 99KR!

URSÄKTA DEN DÅLIGA BILDEN!!!!!


DU BJUDER PÅ EN NY PLEKTRUMKARTA MED NYA PLEKTRUM, ALDRIG ANVÄNDNA!! ANVÄND DESSA ELLER RAMA IN PLEKTRUMKARTAN OCH DEN BLIR KANONSNYGG!! DENNA ÄR CA A5 FORMAT!

ALDRIG HAR DESSA SÅLTS BILLIGARE!! 

Nu är det bara tre dagar kvar innan sommarjobbandet är färdigt för min del. Precis som förra sommaren såg jag fram emot semestern, men när sista arbetspasset kom smög sig också vemodet på. Jag hade lyckats fästa mig, både vid de gamla och vid personalen som jag gått och retats med under några veckor. Förra sommaren avslutades dessutom jättejobbigt med att kollegorna hade köpt blommor och ville ta ett avsked, vilket gjorde att jag snabbt lovade att komma tillbaka nästa sommar. Nu är nästa sommar snart över och jag vet att jag inte kommer kunna lova bort mig likt förra gången. Sommaren 2010 har jag förhoppningsvis en examen och kan börja rädda världen lite mer. Men, tre dagar kvar med start nu!



Bilden tillhör Aftonbladet (och kommer dessutom från en fruktansvärd artikel).
 

En sen lördagsnatt befann sig två smått berusade 17-åriga tjejer på McDonalds i Nordstan, kissnödiga och väntandes på nästa buss mot Borås. Utanför toaletten uppstod en odiskret diskussion mellan två killar om vilket kön den ena tjejen har, det är en verkligen en tjej eller är det en kille? De båda tjejerna, som står endast någon meter från killarna, hör frågan varav den ena (utpekade) blir fly förbanna och den andra börjar skratta.

Kvällens höjdare:

Jag var tjejen som skrattade, men tänker nu ge det sista skrattet till andra halvan av den 17-åriga berusade duon. Under kvällens promenad med D går vi förbi två (antagligen berusade män?) som skrockar; - Är det inte två pojkvänner som är ute och går?, följt av snack om bögar. Iklädd svarta mjukisbyxor, vitt linne och sjal (jag hade till och med borstat mitt hår idag) måste jag erkänna att jag har haft betydligt mer maskulina dagar än så. Otroligt komiskt och Therés, skratta på, så blir vi kvitt!



Nu joinar jag dig Bowie!

Det smids nya bloggplaner! Snart kommer ni kunna läsa texter från mig och tre andra människor som tillsammans skall utgöra bloggen kaffekackel.wordpress.com. Tanken är att vi alla kommer skriva inlägg och ge respons på varandras likt ett samtal under en fika, inläggen kommer därför ha stor bredd med både djupa och ytliga inlägg. Eftersom våra liv ser väldigt olika ut, hoppas vi kunna ge en mångfald av inlägg och livsperspektiv. Min tanke är att inlägg likt Förtroende kommer författas under kaffekackel, medan mindre viktiga vardagsbetraktelser och oseriösa detaljinlägg stannar här. Sedan får vi se hur det utvecklar sig. Än så länge pillas det med introtexter, färger och headers, men jag håller er uppdaterade!

När jag väcks av att telefonen ringer svarar jag väldigt sällan med en gång. För allas trevnad vill jag se efter ifall jag är vid liv och vart jag i så fall befinner mig, innan jag är i kontakt med omvärlden. Idag visade telefonen dolt nummer och jag anade att det var jobbet som ringde vilket gjorde att jag trotsade mina principer. Det var inte jobbet. Det var ett samtal från Bulgarien där min mor och bror befinner sig på charterresa. Min bror berättade att han tänkte tatuera sig ikväll och mamma att det i området traskat omkring en man med en orm runt halsen vilket gjort att hon inte vågat lämna hotellet. Jag kände instinktivt att denna informationen hade gått lika bra att mottaga kl 10.00 som dåvarande kl 08.00. Nu i ett lite mer skärpt tillstånd vill jag framföra; Bror du har mitt stöd, men ett tips kan vara att lägga till lite pengar och göra det här hemma hos någon som du vet är en duktig tatuerade, så att det blir snyggt gjort. Mamma, jag lider med dig.

Igår när jag satt och bläddrade i tv-tablån på jobbet (vad gammalt det låter?) såg jag någonting som fick mig att okontrollerat ge ifrån mig ett litet tjutande ljud. Miniserien Upp till kamp skall gå i repris från och med idag och tre måndagar framöver! När jag berättade detta för mina kollegor, som tidigare oroats över att jag planerar åka till Kuba, såg jag i deras blick att jag nu låg cementerad i kategorin kommunist. I ett försök att nyansera mig började jag därför prata hoppfullt om USA och klaga lite på sossarna. Hur som helst, serien Upp till kamp visades i SVT under 2007, men jag lyckades då bara se ett eller två avsnitt. Dock tillräckligt för att få mig med min 60/70-tals fetisch fast. Ett folkhemmets Sverige, politik glöd och helt fantastiskt musik. Till tonerna av Bob Dylan, Rolling Stones, The Beatles och The Who mullrar en rörelse igång; de ungas rörelse, för att citera SVT. I en värld där denna musik ljuder på krogar, gator, konserter och festivaler gråter inga barn när de tappar sina glassar, det går inte att vara olycklig!

SVT 1, idag kl 21.00. Jag hoppas innerligt att den läggs ut på SVT Play, för i kväll blir det Harry Potter för min del.

Jag har jobbat helg, vilket innebär relativt långa pass under lördagen och söndagen. Följande konversation uppstod idag då jag och en dam sitter och läser i var sin tidning, hon i en Hänt extra, jag i en GP:

- Visste du att jag är en gammal lärarinna?
- Nej det visst jag inte, för vilka åldrar undervisade du?
- Jag har en klass 9, men de börjar bli bångstyriga nu. Jag vet inte om det var i går eller förrgår, men det kom fram en kille till mig efter lektionen och vet du vad han sa?
- Nej, vad sa han?
- Du ser ut som en jävla ko! Vet du inte att en ko har fyra ben?, svarade jag honom. Inte den här kon, sa han. Då sa jag till honom att om han inte var tyst skulle jag klappa till honom så han såg ut som en halvt levande ko. Du, nu är jag hungrig, får man inte mat på det här stället?
- (jag håller på att dö av skratt efter ko-kommentaren) Självklart, det kommer snart kvällsmat.
- Är du nazist?
- (jag dör lite till) Nej, klart jag inte är.
- Bra, jag vill inte ha min mat serverad av någon jävla nazist.

Framför mig ligger boken Utvärdering i politik och förvaltning. Jag lånade den i slutet av maj och det faktum att den fortfarande är stationerad på mitt skrivbord är alltså högst oroande. Om det hade varit en dödssynd att inte lämna tillbaka böcker i tid, så hade jag fått investera i en privat biktstol. I höst ska jag bättra mig, jag ska bli en ansvarstagande människa.



Biblioteket vet vart jag bor.