En sjukt bra blogg

Det finns en djungel av tårtrecept där ute. Jag kommer inom en snar framtid att baka ungefär 10  tårtor, där enda begränsningen är att majoriteten av dem skall vara frysvänliga för att undvika att alla 10 skall bakas under samma dag. Personen som skall använda tårtorna står givetvis fri att önska smaker, men jag tänkte lägga fram några förslag. Jag har dock svårt att bestämma mig.



Kolatårta med nötbotten och färska bär. Detta är tårtan som antagligen personifierar (kan man säga så om en tårta?) ordet mäktig. Bären gör ett tappert försök att "fräscha till" tårtan, men utan resultat. Just nu känner jag ett enormt sockerbehov och skulle kunna dräpa för en mindre bit, men frågan är hur man mår när man avslutar en trerätters middag med denna kaloribomb.



Chokladfudgetårtan. Den lilla smälta strängen av choklad (som antagligen är photoshopad) längst fram på biten säger allt. Jag måste ha denna tårta.



Hallonglasstårtan. Efter mycket mat är frukt och bär alltid positivt, likaså ger det faktum att den är fryst extra poäng. Men, hur ser den ut när den är smält? Bilder förteller inte.



Jordgubbsmousse och chokladtårta. Titeln inger förhoppningar och det var också därför som jag klickade mig vidare mot receptet. Men ursäkta, vem har tagit bilden? Se de ovanstående tårtbilderna och lär!

Har ni några förslag på tårtor är ni välkomna att dela med er!

Alla bilder från inlägget är tagna från www.tasteline.se
 

- Och så leker vi inte med maten! Är inte detta en klassisk föräldrakommentar? Mina sista tankar denna kväll går till barn och hur man som förälder kan tacka vissa motgångar (för alla som nu blir skärrade kan jag informera om att jag endast är ute i väldigt god tid). Är inte matlek ett utmärkt sätt att plantera ett intresse för mat hos barnen och skippa debatten om huruvida minimänniskan ska äta eller inte? Hus gjorda av potatismos med broccoli som träd i trädgården. Smörgåsar som med hjälp av pepparkaksformar har blivit till gubbar och grisar (också ett pedagogiskt sätt att berätta varifrån skinkan kommer). Kladda, peta, smaka, slafsar och lek, för att slippa hela mat-diskussionen! Det är min taktik för en situation som möjligen kan uppstå först om ungefär 7-10 år.




Kreativt, det gillar vi!

Jag trivs verkligen med att prata inför folk, så länge ämnet är självvalt och jag känner mig påläst. Igår var det dags att inta platsen bredvid powerpoint-duken tillsammans med några ideella kollegor. Alla har vi olika stilar när vi håller föredrag. Själv föredrar jag att hålla en lätt struktur i form av en power point, OH eller liknande men att sedan prata relativt fritt utan papper. På så sätt intalar jag mig att det känns lättare för de som lyssnar, att kunna avbryta med frågor och diskussion. Känslan av att avbryta någonting borde bli mindre om den som talar inte läser direkt från ett A4-ark. Lite tips som jag brukar använda mig utav i förberedningsfasen:

* Se till att kunna ämnet som flytande vatten och intala dig själv att du faktiskt kan ta fram den kunskapen när det behövs. På så sätt slipper man onödigt stor nervositet.
* Sova hellre lite för lite än lite för mycket (här säger antagligen all forskning i hela världen emot mig). Jag blir seg av för mycke sömn och ger då inte ett energiskt och inspirerane intryck.
* Kaffe är bra, energidryck lika så. Men mängden måste regleras så att det inte spårar ur.
* Komma ihåg att det kan komma frågor som man inte kan svara på. Jag brukar i sådana situationer säga att jag inte vet, men erbjuda mig att söka upp informationen och sedan återkomma.
* Inte tänka på utrotningshotade pandor.



Undra om EU-parlamentarikernas taktik också är lite för lite sömn och en kaffe på det?

Gårdagens insikt: Jag kanske, för första gången i mitt liv, har blivit beroende av kaffe. Kaos! Av någon anledning har det varit lite extra svårt att piggna till denna veckan och för att kunna upprätta en acceptabel studienivå har det blivit naturlig att haka på kaffetrenden på förmiddagarna. I fredags morse hade jag huvudvärk, utan andra symtomen på virusattack, och jag hör mig själv beställa en take away-kaffe fastän jag hade bestämt mig för te. Igår inför föredraget lyckades jag argumentera för varför jag behövde två koppar. Idag blir det energi i form av drinkar á la råstafscentrifugen istället. 



 

Runt denna tiden intas gatorna av majblommor. Dessa fantastiska barn som tar sin fritid till entreprenörskap och hjälparbete i en härlig kombination, istället för att tjuvröka på dolda ställen av skolgården. Mycket föredömligt! Jag vill ge positiv respons för att uppmuntra detta beteende och brukar därför alltid köpa en majblomma, eller flera majblommor. På senare tiden har det snarare utvecklats till en princip ATT köpa en majblomma ifall ett barn frågar och jag har kontanter. I år är det dock väldigt mycket barn ute och en snabb sväng på stan (sittandes på cykel dessutom) resulterade i 3 kransar. Jag vet inte riktigt hur det ska sluta rent ekonomiskt för min del, så snälla, hjälp mig! Köp majblommor, så de tar slut och barnen uppmuntras till fortsatt arbete för en fin värld!



Bild från www.belowtheclouds.com

Dagens lycka är utan tvekan CSN-slantarna som 24.00 trillade in på kontot. Min mage skrek sushi, min plånbok nekade inte.





Dagens instinktiva nej-känsla var den här boken. Räcker det inte med alla strukturer, måste även bokförlagen bidra med extra hushållsarbete för kvinnan?



Dagens roligaste var tjejen som inte hade täckning på sin mobiltelefon....



...här, i BRUNNSPARKEN! - Du, jag hör dig lite dåligt nu. Jag har ingen täckning, jag måste gå undan lite. Om man inte har teckning i centrala Göteborg, vart har man då täckning?

Dagens urspårning var utan tvekan diskussionen om knäck som uppstod av något trötta studenter kring matbordet idag.

En snabb summering: Knäck måste vara en tandläkares värsta fiende. Alla vet att när man äter knäck känns det som att tanden, som blivit utvalda att tugga godiset, dras ut med roten i varje rörelse som käken gör för att vidgas. Rimligtvis borde man därför fråga ut personer som vill teckna en tandförsäkring om de äter knäck, varav följden blir att premien skjuter i höjden ifall det blir ett jakande svar. Alternativt borde knäckkonsumtion vara en sådan sak som inte täcks av försäkringen, utan pryds av en lite diskret stjärna uppe i högra hörnet. Vidare kan diskuteras om det finns lobbyorganisationer med tandläkare som arbetar mot att förbjuda knäck, etc. Jag skall snart till tandläkaren och får ta upp detta ofantligt intressanta ämne!


Bild från www.tastline.se

Nu går det inte att smita längre. Min enorma Telia-räkning mötte mig med ett hånflin på skrivbordet idag. Eftersom jag mentalt har förberett mig på räknings omfattning så kunde reaktionen från min sida varit värre, men någonting störde mig rejält. Från Quatar, landet där vi mellanlandade, ringde jag 1 samtal på totalt 1 minut och 16 sekunder. Den totala kostnaden för det blev 48, 44 kr! Det är en minuttaxa på 38 spänn! Vad är ens Quatar? Om detta extremt lilla, ökentorra land önskar överleva som stat är ett tips att inte ta betalat för kommunikation likt priser för färsk oxfilé. Telia borde se det som sin uppgift att inta Quatar och konkurrenssätta Q-tel, för allas vårt bästa.



En konsekvens.

Jag känner en enorm rädsla för älgar. Jag skulle inte kalla det en fobi av den anledning att det inte påverkar mitt liv, jag försöker fortfarande att inte hindras av att vara ute i skogen. Hur som helst, anledningarna är följande:

* Älgar är enormt stora och har stora horn.
* De har dessutom obehagliga knän som böjs på ett onaturligt sätt.
* Älgar blir stressade av situationer som den inte kan hantera. Exempelvis när de hamnar i en stad eller när människan besöker deras hem skogen. Det är då som den använder sina horn.
* Ovanstående situation blir, om möjligt, än mer okontrollerad om det dessutom finns en älgkalv i närheten som måste "skyddas".

Det absolut starkades argumentet är dock:
* Älgar äter jästa äpplen och blir berusade. Det säger sig självt, berusade älgar är helt sjukt obehagligt.

När jag berättar för det här blir många människor konstigt nog förvånade och nekar till att berusade älgar skulle vara ett samhällsproblem. Här kommer därför mina källor. Jag vill varna andra med älgskräck om att artiklarna innehåller bilder på mördardjuret.

"Full älg terroriserar skolbarn i Mölndal"
(http://www.aftonbladet.se/nyheter/article455530.ab)
"Älg åt sig full på äpplen - polisanmäld"
(http://www.kvp.se/nyheter/1.897934/alg-at-sig-full-pa-applen-polisanmald)
"Berusad älg gick till attack i Karlshamn"
(http://wwwc.aftonbladet.se/vss/telegram/0,1082,62493031_852__,00.html)
"Nova attackerad av berusad älg"
(http://www.gt.se/nyheter/1.1241400/nova-attackerades-av-berusad-alg)

Detta är bara några få utvalda händelser av den dagliga terror som vi utsätts för av älgen. Det är vi eller dem. Vems sida står du på?

Vi är nog flera som minns den här hysteriskt vaggande kaninen. "Funny bunny heter jag och jag är så gó och glad. Vill du ha en lite grej, stoppa 5 kronor i mig". Är det just det faktum att barnen inte vet vad de kommer få (likt ett kinderägg), som gör kaninen intressant? Och, höll djuret endast höll till i Västa Götalands-trakterna, med tanke på ordvalet "gó". All typ av information kring Funny Bunny tas tacksam emot av mig!



I verkligheten har Funny Bunny inte ett vapen i famnen.

Dagens insikt: Alla människor har ett eget unikt sms-språk! Om ungefär 1-2 veckor kommer min mobiltelefon att vara lagad och jag kommer då byta tillbaka till den telefon (Erik, jag meddelar dig exakt tid så att inga missförstånd uppstår). Som alltid vid byte av kommunikationsverktyg går en hel del sms förlorade och jag bestämde mig därför i morse för att kika igenom min lista och memorera de härligaste meddelandena. Utan att läsa avsändaren kunde jag utan problem se  från vem meddelandena var. En del är väldigt praktiska. Texten kortas ned så att endast det viktigaste framkommer, det gör att bland annat pronomen, hälsnings- och avslutningsfras saknas. Andra är väldigt personliga, använder långa meningar och betalar gärna dubbel taxa för att få med "tusen kramar" i slutet av meddelandet. Ironi beteckningar vissa genom smileys och vissa genom mycket detaljer kring den beskriva situationen. Jag såg direkt från vem mina sms var. Nu känner jag ett behov av att utvärdera min egen sms-stil!

Min och D:s relation har tagit nya höjder. Vi började för ett tag sedan känna oss redo att införskaffa en matta. Det är inte lika stort som att skaffa barn, men nästan. Likt ett barn kostar en matta en mindre förmögenhet, den måste vårdas väl och så vidare (jag skulle dock aldrig trampa på mina barn). Vi startade vårt spanande i Knalleland men gav upp med insikten att mönster inte var någonting för oss. För att spara pengar tog jag mig en titt i föräldrahemmets källare. Nybörjare som vi är var planen att starta med en neutral naturfärgad matta, som inte tar för mycket uppmärksamhet. Men det blir inte alltid som planerat. Mamma visade mig sin ögonsten; en kraftigt orange hårig ryamatta sparad från 60-talet. Jag kunde inte hejda den lilla förälskelse som uppstod mellan mig och Rya, även om jag logiskt visste att den inte var rätt för det planerade rummet. - Den är lite rostfärgad, förklarade jag osäkert för D, som inte hann se mattan förrän den var på plats i Göteborg. Mattan är inte rostfärgad, den är jätteorange. Jätteorange! D gillade den dock och nu ligger den där. Vårt nytillskott, den jätteorange mattan Rya.




Mönstermattor är ingenting för oss. Bild från www.jotex.se

Nu har jag fått igång min glöd igen. Nu jävlar ska jag förändra världen. Som alltid när jag har mina rus (endast lagliga sådana) går jag in väldigt starkt, nu (kl 22.40 en torsdagskväll, möjligheterna är begränsade) innebär det att jag har laddat ner en världskarta som visar korruptionsnivån i alla länder och lagt denna som skrivbordsunderlägg. Inte en jättepepp syn, men ack så sporrande att aktivera sig igen. Kvällens aktiviteter bestod i att dricka vin, äta efterätt och (för vissa) ännu mer efterätt. Trevligt värre! Sällskapet gjorde det möjligt för mig att samla på mig en del information om Kina, vars situation med korruption, relation till staten, klimat och välfärdssystem jag jämfört med Tanzanias. Allt för att hitta en förklaring till länder utveckling och outveckling. Mycket intressant! Nu återstår det bara att sätta sig in tokigt i skrivning av projektansökan och allt där omkring.

Världen - förbered dig på en förändring!



Mitt nya skrivbordsunderlägg!

Under dagens föreläsningen tjöt det ett monotont, gällt ljud. Ljudet var väldigt likt en äldre vattenkokare som placerades på spisen och som sedan tjöt när vattnet var kokande. Jag hade lite svårt att fokusera på utvärderingsfilosofi med ett tinitus-ljud cirkulerandes runt mig och mitt kaffesug gjorde inte saken bättre. Tillslut får en tjej i klassen ett bryt och frågar om det bara är hon som hör ljudet. Underbara människa! Efter att läraren uppmärksammats på lätet från helvetet tappade även hon koncentrationen och vi fick byta sal.

Dagens insikt: Jag är verkligen tacksam över att jag inte har tinitus. Mina öron skall fortsätta att vårdas med öronproppar under konserter och spelningar.



Johan och "Pipen" från Bolibompa.

Jag surfade precis in på offentligajobb.se, sidan där jag efter avslutad examen kommer få tillbringa mina vakna timmar. Jag började förbereda mig mentalt för att lägga in mitt liv i deras databas då jag fann en fantastiskt rolig annons. Länsstyrelsen i Västragötaland önskar en handläggare i tillsyn mot penningtvätt. "Meriterande är erfarenhet av och god insikt i arbete mot penningtvätt." Meningen är som gjord för att dra till sig komiska ansökningsbrev där man entusiastiskt berättar om sin breda erfarenhet och praktiska sådana inom penningstvätt. Ska jag ansöka? Ingenting slår dock min och en väns planerade ansökan till Batterilagret där vi i ett brev ingående skulle berätta om att vi är positiv, har mycket energi och känner oss laddad att börja arbeta hos dem.

Mängden havregrynsgröt som konsumeras är verkligen måttet på fattigdom. Som student är jag väl medveten om att större och oväntade utgifter kan medföra större inköp av havregryn, någonting som kan bli tröttsamt i längden. Här kommer därför ett tips till Svartenbrant om hur han kan överleva och dessutom undvika näringsbrist. Rotfrukter, ärtor, linser och bönor är billig, god mat som enkelt kan resultera i soppor. Svartenbrandt, googla på tasteline och sök därefter på ärtsoppa alternativt linssoppa, så slipper du havregrynsgröten!

Givetvis måste även jag kommentera tillskottet som skett i familjen sommar. GB-gubben har fått en fru! Vi som under alla år tyckt att leendet på clownen varit något påklistrat (som på alla clowner, huu!) kan nu äntligen möta en reellt lycklig glassman. Jag är beredd att överge Sia glass under en sommar, för att uppmuntra den nya marknadsföringen. Välkommen GB-gumman!



Dagens insikt: Dagens insikt är verkligen inte dagens insikt, egentligen. Det är snarare en insikt som jag kom underfund med väldigt tidigt i livet och som sedan dess har haft stor prioritet. Men kanske är det någon som jag kan påminna om dess värde, genom att ta upp det som en "dagens insikt".

Denna fantastiska insikt är vänner! Vänner som spontant hör av sig för kaffe (och vänners vars kaffe-sms har en förmåga att inte komma fram). Vänner som har plats för spontana självinviter. Vänner som inspirerar och skickar debattartiklar till en på kvällarna, som man inser står en nära. Vänner som levt med en så länge att de klassificeras som systrar. Vänner som tidigt kändes instinktivt rätt och som tycks väldigt mycket om :) Idag har varit en bra dag bestående av många varianter av dem. Många och långa fysiska möten, och tankar utsända till dem som för tillfället inte går att träffa. Jag tycker om er!

De finns överallt. Rösterna. På transportmedel som spårvagnar och tåg, i telfonköer och reklamfilmer. Jag har precis avslutet ett samtal med CSN som givetvis inkluderade en stunds telefonkö.

- Du har plats...FYRA...i kön.
- Tack för att du väntar. Vi beräknar ta emot ditt samtal om...SEX..minuter.

Kvinnan som mer eller mindre skriker ut siffrorna i telefonluren (som för övrigt är en annan kvinna är personen som står för resten av meningen), har en extremt vass ton. Varför låter hon så aggressiv? Antagligen insåg hennes chef relativt snabbt att hon inte lämpade sig för telefonsamtal live, eftersom hon skrämmer bort kunderna och därför blev hon anställd som telefonröst. Ännu värre måste situationen vara för mannen som får agera berättarröst i alla reklamfilmer för actionfilmer. För er som inte direkt kopplar vilken röst jag syftar till så låter personen som en testostrontaggad Bengt Magnusson. Att vardagen bli något mer komplicerad men sådan röst får vägas mot att de har en relativt konkurrensfri arbetsmarknad. För vem kan konkurrera med den aggressiva CSN-tanten (jag är beredd att betala av mina lån idag om så krävs) eller testostron-Bengt?



Hjälp!

Sedan jag har kommit hem har jag upprepade gånger fått höra att jag blivit mindre. Jag har avfärdat påståendena med att jag bara har slappa kläder på mig, jag har ju ändå bara varit borta i två veckor. Idag, under min och D:s sedvanliga brottningsmatch, märkte jag dock en klar prestationsförsämring från min sida. Jag kunde inte ta mig ur hans grepp!! Inte alls. Jag var inte ens i närheten av att göra det. Skandal! Framöver blir det choklad för att återfå kilona och sedan träning med protinkost. Tills dess får jag försöka övertala honom om att övergå till mindre fysiska aktiviteter, Fifa-spelade till exempel.





Stora kläder är bra. Orup är dock inte lika bra, inte ens i stora kläder.

Stolsrader med armstöd i hård metall som inte har förmågan att vinklas upp. Min rygg har idag (efter flygplatssovande under föregående dagar) konstaterat att det får bli dagens diss. Vad är syftet med dem? Att undvika att folk ska sova? Vi som trots allt försöker sova över dessa metallräcken gör inte om det. Nästa gång är det golvet som gäller!

Nu tutar Stena Line-båtarna utanför fönstret. Jag är åter i Sverige. Påtagligheten att befinna sig i ett i-land kom stormande redan i London när jag skulle ta expresståget ut från Gatwik. Tågen går var tredje minut (TREDJE MINUT!!) men ändå finns det flera digitala tidtavlor som räknar ned till nästa tågs avgång. Längst väggen finns hissdörrar som var och en leder till en vagn av tåget, på så sätt kan människorna (under de tre minuterna) organisera sig så att det blir lika många människor i varje vagn. Helt sjukt. Det blev en väldigt stor kontrast till Tanzanias färdmedel där man ställer sig på en omärkt ställe och hoppas på en dalla dalla. När den dyker upp är det bara att packa in så många människor som det är möjligt och sedan åka. Det var nog först i den stunden jag förstod att jag varit iväg.

Insikter som uppkommit under och efter Tanzania-vistelsen:

* Det finns gott om tid i livet. Att ta ut pengar tar tid, att förflytta sig tar tid och att köpa flygbiljetter tar tid. Det går inte att planera för elavbrott, "system down" och värmen som under dagtid är slående. Det var någonting jag snabbt fick vänja mig vid (genom att försöka förtränga det faktum att man kan göra 8 hamburgare på 2,5 minuter) och slutligen började jag uppskatta när bankomaten ville bevilja mig pengar vid första försöket.

* Rena kläder är fantastiskt. En viss stolthet infann sig när jag lyckades få bort de flesta fläckar (dock inte alla) med den inte fullt så löddrande tvålen. Även att tvätta tar tid och jag har lovat mig själv att aldrig mer klaga över att det är jobbigt att vara uppbokad av en tvätttid i tvättstugan.

* Människan är god. Att möta alla öppna människor har verkligen varit inspirerade. Nu ska jag aktivt gå in för att ändra den svenska kulturen så att det är godtagbart att prata med sina medmänniskor även om klockan inte är 02.00 en lördagsnatt.

* Politik är komplext. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna rädda världen längre, en relativt jobbig insikt. Senare i dag ska jag träffa min vän med samma ambition och förhoppningsvis kan vi hitta en gemensam metod. Vänner är underbart.

Flygplatser är väldigt spännande. Folk samlas från olika delas av världen, med olika slutdestinationer och förväntningar med sina resor. Japanerna använder sina munskydd för att bespara resten av oss resenärer från virusinfektioner och skandinaverna sitter samlade på rad, givetvis på varannan stol. Jag upptäckte nyligen att denna flygplats har ett bönerum, så skulle jag instinktivt känna att jag behöver vända mig mot Mecka så går det alldeles utmärkt. Någonting som jag däremot inte förstår mig på är flyplatsshoppen.
Affärerna, som finns på varje flygplats, och som säljer godis, sprit, cigaretter och smycken. Vem, VEM, får för sig att sträcka sig efter en klocka för 279 dollar som står placerad bredvid Kitt Katt? Om jag överraskades med ett smycke som var inköpt på en flygplats för ett överpris som kan betala en månads växthusgaser, så skulle jag se det som en förolämpning mot världen. För övrigt går tiden långsamt. Jag har läst ut mina böcker, tittat på folk, försökt leka titt-ut med ett barn som mest verkade skärrat av aktiviteten och druckit melonjuice i mängder. Bara tre timmar kvar, sedan stiger jag ombord på ett plan som förhoppningsvis är laddat med filmer och kvällsmackor.

Det var med ett visst undanträngt vemod som jag vände de två vännerna och Kilimanjaro ryggen och började spatsera ner mot vägen för att fånga en taxi (försvarsmekanismer is the shit). Jag hade gjort mig mentalt redo för att åka hem när vi igår blev inbjudna till grannarna för att äta afrikansk mat. Kvällen slutade med stearinljus på grund av avsaknad el och diskussioner om HIV och politik. Samtalet lämnade mig inte helt oberörd och bidrog till att det var lite jobbigare att lämna Tanzania än planerat. Jag är lyckligt lottad som har en underbar man att komma hem till!

Nu sitter jag på en flygplats i Mellanösterns Doha. För första gången på två veckor kan jag nu surfa med tre fönster öppna och dessutom gratis, helt fantastiskt. Jag har nu avverkat två av de totalt fyra flygturerna och det har gått förvånansvärt bra. Min mage blev smått chockad av att under loppet av 9 minuter ha fått i sig kött, råa grönsaker, chokladkaka och öl (allt som jag hållit mig borta från i Tanzania. Ölen var dock inget jag strategiskt höll mig borta från utan mest ett slumpmässigt bortfall). Jag var fruktansvärt hungrig och hann få i mig halva portionen innan drycken var serverad. När flygkamraten bredvid mig hade fått sin bricka och vätska hade jag lyckats tömma det mesta av min mat med hätska inslevningsrörelser varav flygvärden slänger ur sig ”So it´s trou that people are starving in Afrika”. Han blickar mot min bricka med ett leende. Med kinderna fulla av mat mumlar jag något om att det var gott att äta kött igen.

Nu ska jag föröka hitta ett ställe att äta på, som inte tar hundralappar för en portion höjt kolesterolvärde. Sushi ska verkligen bli underbart hemma. Och mackor av grovt bröd och leverpastej med gurka (nej, jag har aldrig annars varit sugen på det). Planet mot London lyfter 02.10 och jag tror jag skall försöka hålla mig vaken för att hålla uppsikt över bagaget. En lista över Afrikas positiva och negativa sidor kommer när jag stadgat mig i Sverige imorgon!


Insikter: Ta inte med en vit Mac till ett Afrika som är fullt av röd sand.