En sjukt bra blogg

Internetcafe

Nu sitter jag pa ett internetcafe med en bredbandsuppkoppling i snigelfart. Det blir darfor en kort uppdatering om vad som hander! Vi har flyttat ut till en hus lite langre ut fran staden, dar Erica och Miriam kommer spendera sina aterstaende veckor. Skont att kunna laga mat och tvatta! Regnperioden har borjat komma sa det ar Boras-vader med skyfall lite titt som tatt. Mina bett ar inte skabb mamma, aven om det finns i Afrika =) Jag skulle nog snarare tippa pa loppbett. Nar jag ar ater hemma sa far vi plocka fram en stora sjukdomsatlasen och diagnostisera min prickar!

Langtar efter er alla!
2009-03-31 @ 12:57:28 Permalink Tanzania Kommentarer (2) Trackbacks ()


Hudrester och telia-chock


Utanfor vort fonster



Massa folk i Moshi


Jag börjar bli såhär underbart resfräsch. Mina ben och fötter har, antagligen under nattetid, blivit gnagda på av små djur för de pryds just nu av röda prickar. Kläderna jag har på mig är fläckiga av de mest oväntade saker. Bland annat kan en färgad plastpåse börja smälta om det är tillräckligt varmt. Även schampotvålen jag köpte på Flush som skulle motsvara 2 flaskor, har avdunstat bort. Och, inte att förglömma, jag ömsar skin. This is Afrika =)


Vi befinner oss nu i Moshi. Resan hit tog ungefär 15 timmar med olika fordon. En taxi tog oss 04.30 på lördagsmorgonen (natten) från vårt hostel till Stone Town, därefter båt mot Dar och sedan en lång bussfärd upp mot Moshi. Trötta efter många timmars resande tog vi in på ett centralt beläget hotell, Miriam och jag åt lite kvällsmat och sedan somnade vi till film i sängen. Det är väldigt mycket mindre mygg i staden än vid havet, vilket är jätteskönt. Värt att nämna är även att vi ser Kilimanjaro från vårt fönster, lyxigt.


Jag försöker prata så mycket som möjligt med lokalbefolkningen. Vissa utav dem, ofta studenter, går att prata politik med, vilket är jätteintressant. Vad regeringen gör, vad det är som inte fungerar och hur de önskar att det ska bli. Folket är otroligt öppet och det räcker med att man använder en kort fras på Swahili för att de ska skina upp och vilja prata. Med försäljarna behövs inte ens det. Utöver lokalbefolkningen fick vi bra kontakt med två tjejer som vi sista dagarna på Zanzibar delade rum med. Galna tjejer och jag tilläts släppa lös min humor, som annars av sociala skäl, bör hållas tillbaka. Utöver allt folk som man träffar och pratar med är det en upplevelser att bara gå omkring. Se allting, se hur saker fungerar och skillnaden och likheter med Sverige. Alla intryck (och värmen) gör att det blir en avrundning av dagens hyfsat tidigt på kvällen och många timmars sömn för att smälta allting.


Nu har jag totalt 4 dagar kvar i Tanzania och under dem skall jag försöka besöka något projekt. Min tanke var att hinna med väldigt mycket mer än så men jag insåg ganska snabbt att man inte kan planera tiden i Tanzania som i Sverige. Magproblem, sjukdomar, värmen och transportmöjligheterna sätter käppar i hjulen. För min hemresa finns två alternativ. Den billiga varianten består i att under torsdagen göra ytterligare en 8 timmars bussfärd mot Dar es Salaam, sova över där och sedan ta sig till flygplatsen på fredagen. Negativt är att jag tappar en dag i Moshi och att bussresan kanske inte är någonting jag skulle rekommendera som fredagsunderhållning. Det andra alternativet är att flyga från Moshi till Dar på fredag morgon, eftersom flyget mot Doha och London går först 14.00, men det är antagligen ganska dyrt. Jag får se hur jag gör!


För övriga blev jag informerad av Telia om att jag uppnått över 80% av beloppet jag får ha på mitt abonnemang, innan telefonen spärras. Mitt abonnemang har en väldigt (verkligen väldigt) hög gräns så det blev en smärre chock (sommarjobbs-Lena, om du läser det här så vet du att jag kan börja arbeta redan i maj). Ändå har alla samtal och sms ändå varit värt det, utan tvekan. David uppdateras med sms innan telefonen spärras, så vill ni veta hur allt går så kontakta honom!


David, när jag kommer hem måste vi laga sushi! Och äta salamikorv. Mums vad gott!


Dagens insikt: Rena handdukar ar kanske det basta som finns.


Tack for alla sota kommentarer! Jag kommer klara hemresan fint nu. Mamma, du far absolut skriva stumpan...det ar bara mellan ar 13-21 det inte ar ok. Lena, ar det du som skriver massa anonyma kommentarer?  Sofia, nar jag kommer hem slar jag en signal. Vi har en massa tid vi ska ta igen =)

2009-03-29 @ 17:21:16 Permalink Tanzania Kommentarer (4) Trackbacks ()


Myggmedel och sunes jul

Nu inkluderas även vätskersättning och mariekex i min diet. Läkaren var här i morse och gav mig en spruta mot magont och sedan dess har det blivit bättre. Febern är borta och jag börjar känna mig lite mindre trött. Problemet är att jag efter att jag varit sjuk, vid minsta lilla tecken på friskhet, blir så glad att jag skuttar upp och aktiverar mig (aktiviteter i form av dusch, ingen aero-bic). Lyckan gör att jag blir jättetrött och måste vila. Så min eftermiddag har alltså bestått av ett intervall. Erica kom för ett tag sedan upp och underhöll mig med digitala avsnitt av Sunes jul, den perfekta kontrasten till Afrika.

Under vila får man tid att fundera en hel del. Ett konstaterande har gjorts, myggor kan dödas på flera sätt. Vi kör trippelvarianten som består av myggnät (dubbla), myggmedel som appliceras på kroppen och insektsspray. Lyckas myggan mot förmodan ta sig in genom nätet och hittar mig, trots medlet som skall göra mig osynlig för myggor, så ligger det dödande insektsmedlet nära till hands. Miriam tar mygghotet på stort allvar och sover till och med med flaskan, redo att angripa.

Dagens insikt: Jag har inte bitit på min naglar en enda gång under Afrika-vistelsern! Det har av hygieniska skäl inte känns bra och nu tänker jag knappt (bara stundtals) på det. Jag ska försöka bibehålla detta beteende när jag kommer hem!

Tack för era kommentarer, det är roligt att läsa. Christoffer och Mormor, det blir nog ingen safari men kan försöka lägga upp bilder på ödlorna jag sover med. David, du vet att jag älskar dig mest i hela världen och tänker på dig massor! Therés, jag ska givetvis forska vidare i fenomenet om bollarna. När du säger det så minns jag att Peder hade en sådan trumma. Jag ska undvika insekterna!


2009-03-26 @ 16:00:14 Permalink Tanzania Kommentarer (8) Trackbacks ()


Brev från en sjuksäng

Här spottas det på GI-metoden. Coca Cola och ris är det som gäller då jag har lyckats dra på mig en luftspridd Tanzaniansk influensa. Magen började spela små spratt på en utflykt som vi gjorde till en annan strand, men en kille från hotellet, igår eftermiddag. När jag hade förklarat läget så var det totalt fokus som gällde när vi for fram på de icke asfalterade, gropiga vägarna som ledde oss tillbaka till hotellet. Först nu förstår jag vad Millan menar med att hon kan kontrollera  sina kräkningar. Sedan dess har jag, min nyvunna vän katten och de lokala ödlorna, tillbringat dygnet i en 40 grader varm ”dorm”. Erica och Miriam har gett mig förstaklassig behandling och tillkallade läkare snabbt. Dropp hängdes finurligt upp med skosnören i sängtaket och, tejp och bomull funderade utmärkt som plåster. Man tager vad man haver! Men tabletter cirkulerandes i kroppen hoppas jag kunna vara på benen imorgon! Lokalbefolkningen har varit otroligt generösa och försett mig med skorpor och en inhemsk bryggd bestående av odefinierade blad, salt och vatten (nej mamma, jag drack den inte).

Utöver det jag har jag fått lära mig att spela kongas, detta fantastiska instrument. För att få ett bra ljud lägger man trummans skin in mot elden. Det är ett måste att köpa med en trumma hem, frågan är om element eller ugn ger bästa effekt i ett i-land? Vi är som sagt fortfarande kvar på Zanzibar. Så fort jag bli piggare beger vi oss mot storstaden och sedan Moshi.

Dagens insikt: Tacka gud för vattentoaletter.

Over and out
2009-03-25 @ 21:20:57 Permalink Tanzania Kommentarer (1) Trackbacks ()


PC beter sig som en fullstandig idiot. Men har ar efter lite kampande, lite bilder

2009-03-23 @ 20:32:30 Permalink Tanzania Kommentarer (0) Trackbacks ()


Zanzibar

Nu sitter jag med axlar som bränner av sol och underarmar som bränner av volleybollspelande. Det är galet varm. Så pass varmt att det är problem att få sololjan att fastna på kroppen, eftersom kroppen konstant utsöndrar liter med svett. Sexigt.


Vi bestämde oss för att åka över till Zanzibar så fort vi landat i Tanzania. Efter 14 timmar på ett plan så kan det vara skönt att starta med hav och vita stränder. Vi åkte i ett miniflygplan till ön (mamma, du hade inte gillat den bristande säkerhetsinformationen) som rymde ungefär 10 personer. En otrolig utsikt över ett grönt Tanzania.


Vi övernattade en dag i Stone Town, staden på Zanzibar där vi lyckades få ett rum med tre sängar och aircondition. Underbart, tänkte vi. Elen dog dock runt 23-tiden och det svala rummet förvandlades på 20 min till en bastu. Min säng, som hade avslöjande rosa lakan med tecknade prinsessor på, var en barnsäng. Det var dock ingenting jag märkte förrän det verkligen var dags att sova (annars hade jag givetvis lurat på Erica eller Miriam sängen). Jag och sängen fick kompromissa fram en gemensam lösning på de saknade decimetrarna, fosterställningen.


Dagarna på Zanzibars strand Kendwa har tillbringats med bad, sol, i kombination med för oregelbunden påtagning av solkräm, och att prata med andra resande och lokalbefolkningen. Vi mötte för några timmar sedan ett gäng med underbara små flickor som vi försökte lära lättare fraser på engelska. De tyckte det var väldigt kul att bli fotograferade och sedan få se sig själva på kort i displayen. Dagen avslutades med bläckfisk (med sprittvättande händer).


Planen är att stanna i ytterligare två dagar och sedan ta färjan tillbaka till fastlandet. Därifrån ta en 8 timmars busstur till Moshi som ska bli vår permanenta bostad, efter en övernattning i Dar es Salaam.


Jag har det jättebra, men saknar er! Det är speciellt svårt att gå att lägga sig utan världens mysigaste tok att kramar om. Jag tänker på David lite oftare än vad som är hälsosamt, men det är bara att acceptera det faktum att jag har hittat min själsfrände och inte kan leva utan honom.


Insikter under resans gång (som får en närmare beskrivning när jag är åter):

* Sverige är galet organiserat.

* Barn som sparkar fotboll kan ibland råka sparka bollen på en ko. Det är kor, höns, ödlor, insekter, katter och hundar, lite överallt.

* Jag är verkligen tacksam över medicinväskan mamma gav mig. Jag lyckades snitta ett håll på foten under vollwyboll-matchen men sprit och plåster, och rena strumpor gör susen.

* Vi muzungu (har betydelsen "vita", vilket man som vit bli kallad hela tiden), får alltid "Special price, only for you". 

2009-03-23 @ 20:04:42 Permalink Tanzania Kommentarer (3) Trackbacks ()


9.6 kilo

Imorgon bär det av mot Tanzania! Sprutorna är injicerade, tabletterna i magen och naglarna nedbitna. Nej, jag är faktiskt inte så nervös. Inte än i alla fall, men en natt återstår så allt kan hända. Bagaget uppväger totalt 9.6 kilo där elektronik tar upp en klar majoritet av utrymmet. Vem behöver kläder när man kan sysselsätta sig med att fota? Speciellt för denna resa är att jag har kommit ihåg en borste. Vanligtvis brukar platsgaffeln, och lite extra balsam, få fylla den rollen.

Bloggen kommer får en lite mer berättande karaktär om dagsaktiviteter än den tidigare haft. Förhoppningsvis ska jag även kunna ladda upp lite bilder! Ni kan även kika in på Ericas blogg: www.ericaintanzania.blogg.se

Dagens insikt: Den äldre generationen är grym på namn! Idag på vagnen hörde jag en konversation mellan två äldre herrar där de benämnde folk, som de inte träffat sedan urminnes tider, med både för- och efternamn. Jag som alltid har trott att det varit legitimt att dra till med "Ursäkta, jag är så dålig på namn", men om människor som knappt minns var de befinner sig kan räkna upp parallellklassen från högstadiet, så borde jag skämmas. Jag ska definitivt bli bättre på namn.


Farväl Göteborg och Sverige!
2009-03-18 @ 22:47:48 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()


Nedräkning

Nu är det svårt att hålla sig borta från nedräkning. Om två dygn befinner jag mig (förhoppningsvis) på Säve där ett plan ska ta mig till London. Väl i London ska jag möta upp sjukt bra vänner och sedan bär det av mot Tanzania. Galet. Igår åkte jag till Borås för lite praktiska förberedelser och för att försäkra mig om att mina släktingar fortfarande var bekväma med min utlandsvistelse. Det hade hettat till något, framförallt hade min mor hittat nya sätt som jag kunde dö på, vilket krävde ännu en runda på Apoteket.

Sätt som jag kan skadas, alternativt dö, på:

1. Om vi skall på safari och bilen går sönder eller får punktering, skulle jag kunna bli attackerad av ett lejon om jag går ur bilen.
2. Alla typer av sjukdomar. Nytillkommet: Se upp för maskar på marken som kryper in innanför huden.
3. Bussolycka. "Gumman, hur är egentligen säkerheten på bussarna?"
4. (Erica läs inte) En orm kan "sticka in" en tand i ett hål på min sko. Min mamma är underbar och sjukt rolig!

(Går)dagens insikt: Det är en myt att det alltid regnar i Borås. Däremot är det ingen myt att det aldrig är torrt. Det är ALLTID vatten i någon form i luften. Det borde väl räknas som regn, kanske du tänker. Men faktum är att man inte alltid uppfattar vädret som regnigt, däremot är man aldrig helt torr efter att ha varit ute.

Dessutom  hinner marken aldrig torka helt.





2009-03-17 @ 10:06:06 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()


Svar på kommentarer

Wikipedia är likt Google helt inkonsekventa. Enligt dem finns det helt enkelt flera begrepp på sötsakerna och ingen överenskommelse om vilket ord som skall användas  till vilken boll. Katastrof! Om jag går in i en affär och ber om en grön tröja så vill jag inte lämna affären med en blå. Av precis samma anledning är det viktigt att vi talar samma språk vad beträffar min fika. Det jag ville med mitt munk-inlägg var att reda ut begreppen en gång för alla och slå fast hur den riktiga munken, cocosbollen och chokladbollen ser ut. Björn, alla bollar med vitt skum och choklad (och ibland kokos), oavsett om de har införskaffats på marknad eller i affär, är kokosbollar.

Negerbollar har jag inte ens diskuterat, av den anledning att det inte finns någon anledning att använda det. Det finns ingen poäng i att bevara ett ord som har en historia av förtryck (kalla mig politiskt korrekt). Sedan är ju bollen, efter att den har rullats i pärlsocker eller kokos, vit (?!).



Smart lösning.
2009-03-16 @ 11:06:20 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()


Myter i bakverksdjungeln

Jätteroligt med kommentarer rörande munkarna och kokosbollarna! Som en aktiv bakverksförtärare känner jag dock ett ansvar över att göra två stycken tillägg.

1. Munken må se ut som huvudet på den religiösa varelsen och översättningen från amerikanska doughnut till just munk är oklar. Däremot hade, som det amerikanska namnet antyder, munken tidigare en nöt i mitten och avsaknaden av denna har gjort att det idag är ett hål. Munken kan vara fylld, den kallas fortfarande för en munk, en så kallad filled doughnut.

2. Mums Mums är, som en läsare antyder, en helt egen kategori. Den kan omöjligt kallas för någonting annat än en Mums Mums. Som ni ser har den en helt annan form än kokosbollen. Inte lika rund och den har dessutom en "mjukglass"-topp, vilket gör det omöjligt att förväxla med den riktiga kokosbollen.

Ytterligare en fråga är ju kexets vara eller icke vara i botten.


2009-03-15 @ 23:04:44 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()


Munktrubbel

Just hemkommen från Hemköp har jag blivit medveten om vilka språkliga tvister som finns mellan göteborgare och boråsare (nej, jag kallar mig inte längre för boråsare, men ordförådet är fortfarande präglat av Södra Älvsborg). I affären uppstod en diskussion mellan en mamma och en dotter som löd ungefär så här:

Mamma: Ska vi inte köpa hem lite munkar?
Dotter: Nej jag tycker inte om munkar.
Mamma: Klart du tycker om munkar, alla barn gillar munkar.
Efter detta stoppar mamman ner en förpackning munkar i korgen.

Till min fasa ser jag att hon stoppat ner kokosbollar i korgen! Jag har tidigare hört detta absurda fenomen, att göteborgare skulle kalla kokosbollen för en munk, men fick nu skåda detta med egna ögon. Google är inte till mycket hjälp eftersom en sökning på ordet munk ger bilder på både munken, kokosbollen och den traditionella icke ätbara religiösa munken.

Se och lär!

                     

Munkar. Består av deg med                Kokosboll. Består, som              Chokladboll. Har ett innehåll
socker på, alternativt                          namnet antyder, av vitt skum       av choklad, toppad med kokos
med glasyr.                                        med kokos.

   
Det finns en lucka i mitt resonemang som jag är väl medveten om. Boll nummer två finns också utan kokos, dvs. vitt skum bestående av äggvita och socker toppad med choklad, endast. I min värld kallas även dessa för kokosbollar, men det faller lite ologiskt.

Dagens insikt: Göteborgare har, naturligtvis, fel.
2009-03-15 @ 13:21:28 Permalink Allmänt Kommentarer (6) Trackbacks ()


Lördagsdrinken

Just det, jag hade ju lovat att visa upp resultat från ansvarstagaren till vårt vitaminbehov; råsaftcentrifugen! Detta är kvällens drink bestående av annans, apelsin, mandarin & passionsfrukt. Lördagskvällen till ära har den dessutom blivit spetsad med energidryck (för att väga upp för mängden vitaminer) så att natten kan bestå i härliga analyser av Simone och mig!




Om någon har listat ut hur man roterar bilder på blogg.se så är det välkommet att informera mig om det.
2009-03-14 @ 20:31:07 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Det där med jämställdhet har väl ändå gått lite för långt?

Inte en helt ovanlig kommentar. Jag sitter djupt försjunken i en bok jag för länge sedan borde ha läst, Simone de Beuvoirs "Det andra könet". Under årens lopp har jag lyckats ta mig igenom en hel del feministisk litteratur, men har uppfattat de utdrag och hänvisningar som gjorts till "Det andra könet" som torra och ointressanta. Nu kände jag att jag var mogen för att ta mig ann denna beryktade originalkälla (och var dessutom tvungen att använda den i min inlämningsuppgift). Faktum är att samma stämmor hördes då, när boken publicerades 1949, som nu. Att feminism och kvinnofrågor "har blivit uttjatat". Vid den tiden hade kvinnan ingen rätt till vare sig preventivmedel eller abort. Idag är kvinnor underrepresenterande i en mängd maktpositioner, av börsens vd:ar är hela 1,8% kvinnor, gratulerar! Men visst, det kanske har gått lite för långt?

Jag avslutar med ett citat från en mycket klok människa och min nyvunna vän Simone:
"Om "kvinnofrågan" känns uttjatad beror det på att den manliga arrogansens har förvandlat den till ett "gräl". När man grälar tänker man inte längre klart. Det man oupphörligen försöker bevisa är att kvinnan är överlägsen, underlägsen eller jämlik mannen.(..) Om man vill försöka se klart i denna fråga måste man ta sig ur dessa hjulspår: man måste avvisa de vaga begreppen om överlägsenhet, underlägsenhet och jämlikhet som har snedvritid alla diskussioner och börja om från början."




En oklar bild på en klar kär vän.
Från heroworkshop.wordpress.com
2009-03-14 @ 20:08:55 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Min rättigheter går offline

Idag, 2009, kan man göra allting online. Jag ställer mig högst positiv till möjligheterna som detta innebär (mestadels att slippa ta ta större delar av mitt liv till att stå i kö,  samt att kunna förbruka minimalt med energi genom att endast röra höger hand mellan musplattan och tangenterna). Det var givet att jag skulle testa onlineincheckningen när jag bokade resa till London. Idag fann jag ett mail i min inkorg med tillhörande länk som genom ett enkelt knapptryck skulle ta mig till storstaden, underbart. För att checkas in online var man tvungen på att svara ja på fyra stycken frågor. Det är alltid lika roligt med frågor som det endast finns ett alternativ till och där det vid upprepade gånger står att man MÅSTE kryssa i alla, annars kan man inte checka in. Jag svarar raskt på de första två frågorna men reagerade på tredje frågan. "Jag är säker på att ingen har gjort något med mitt handbagage eller andra föremål som jag medför." Hur i helvete ska jag kunna veta det?! Jag har ingen aning ifall någon okänd person fått för sig att jävlas med mig eller använda mig som knarksmugglare, snittat hål på min väska och tryckt in en påse kokain samtidigt som jag naivt stått och pratat med okänd person 2 om klockan. Jag kryssade med ovilja i den lilla box som blev symbol för en uppsägning av mina rättigheter. Bagaget kommer ha min konstanta uppmärksamhet, men för säkerhetsskull ber jag Amnesty International hålla ett extra öga på fängslade svenskar.




Håll koll på bagaget!
2009-03-13 @ 00:09:20 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Från med vänliga hälsningar till /

All mänsklig interaktivtet måste avslutas på ett rituellt sätt när man skall skiljas åt. Detta kan vara allt ifrån ett vanligt muntlig farväl med dem man inte känner så väl, till något mer fysiskt med närmare vänner. I formella sammanhang är handskakning givetvis standard. Det slog mig precis att likadana regler finns kring mailkontakter och att avslutningsfrasen förändras likt en vanlig rellationsprocess, även om relationen i verkliga livet inte utveckas. Låt mig förklara. En mailkonversation på ungefär 6 mail har precis avslutats med en person som herarkiskt står över mig, i flera avseenden. För att hålla distansen och inte bli för vänskapliga avslutas mailen med "Med vänliga hälsningar". Längre in i konversationen, då man dessutom har kommit fram till att det antagligen kan komma ytterligare ett mail, övergår till ett vanligt "Hälsningar". Vanlgitvis brukar utvecklingen av avslutningsfrasen med mina formella kontakter stanna här, men inte idag. I de sista mailet, som vanlgitvis bara stämmer av att båda har uppfattat vad som har bestämts, avslutar min herarkiskt högre mail-kontakt med "/namn". Under loppet av 6 mail hade vi gått från ett "Med vänliga hälsningar" till ett "/Namn"! Detta är antagligen inget annat än ett tecken på en stressad människa, alternativt lathet, men jag gillar känslan av en relationsutveckling!

Ett tips är även att avsluta med något slagkraftigt, filosofiskt eller tänkvärt!

Simma lungt,
/J

2009-03-12 @ 17:35:24 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Studiernas fiende

Jag sitter i ett akvarium på Pedagogen. Ett studierum i form av ett akvarium är helt enkelt en sal i glas som ger utsyn (och insyn) för en friare känsla. Min utsyn berstår just nu av ungefär 200 (rätt antal nollor) uppstoppade fåglar som säger mig att jag antagligen befinner mig runt de naturinriktade salarna. Det är tyst, ljust och, bortsett från 400 tomt stirrande ögon, relativt få saker som kan ta uppmärksamheten ifrån min inlämningsuppgift. Rent logiskt. Verkligeheten är att precis vad som helst tydligen har makten att föflytta min tankar från word, vid svaga tillfällen. Göteborgs Universitet verkar ha insikt i problemet eftersom deras nätverk är begränsat. Min Adium-anka hoppar förtvivlat över att inte komma i kontakt med andra människor och jag laddade i mitt desperata tillstånd ner MSN för att se ifall de blå gubben har bättre hacking-egenskaper. Men nej. Jag har redan hunnit kolla igenom alla vännernas bilder på Facebook och försökt känna efter ifall jag ändå inte är lite hungrig och behöver åka hem och äta. Hemmet är den totala studiekatastrofen. Där finns oändliga möjligheter till frostning av frys, putsning av fönster och i värsta fall, ett påtvingat behov av att titta på dåliga tv-program.

Dagens insikt: Kanske ska man bättra på sina fågelkunskaper?

2009-03-10 @ 15:47:48 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()


Centimeter

Jag har precis mätt mitt handbagage inför Tanzania. Mitt handbagage blir mitt enda bagage och det är därför av största vikt (ordvits) att det uppfyller mina önskemål. Jag har ett krav, och det är att jag fysiskt får ner det jag önskar packa och sedan kan fylla på med nyvunna ägodelar längst resans gång. Ryanair har ett annat, lite besvärliga krav, om att mått inte får överskrida 55 x 40 x 20 cm och en vikt på maximalt 10 kg. Dessa kan tyckas oförenliga enligt vissa, men icke. Jag har den ultimata väskan. Väskan rymmer 75 liter totalt, har en hårt men vadderat stöd för ryggen och möjlighet att spänna väskan runt midjan för större avlastning för ryggen. Om jag gör väskan så liten som möjligt så håller den NÄSTAN måttet. Rättare sagt, det saknas 3 centimeter på höjden (bredd-problematiken kommer uppstå kvällen innan avresan när väskan är packad). Jag har två alternativ (att tänka om angående valet av väska är inte ett av dem); Det första och antagligen bästa är att försöka få fram någon form av spännrem som kan trycka ihop väskan genom tullen. Det andra är att försöka muta tullen, men sist jag försökte med detta så var framgången inte slående. Ytterligare förslag välkomnas!


Dagens insikt: Det är tydligen storleken som räknas.


   VS.     
2009-03-09 @ 14:41:46 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()


En kväll i uppgivelse, men (förhoppningvis) en morgondag med kamp

Min tanke var från början att hålla bloggen fri från politik och känslor. Nu vill jag varna känsliga läsare för att det kommer en fullständigt okontrollerad kompott av dem båda. Jag inser att jag ändå kommer behöva ta bort bloggen innan jag börjar söka jobb för att potentiella arbetsgivaren inte skall tro att jag sjukskriver mig för att tömma madrasser på luft etc, så jag kan lika gärna köra tills det brister.

Det började med att jag tänkte lära mig ackorden till ukulelen (jag vet, det låter tragiskt) på riktigt, få dem att sitta ordentligt. Jag plockar fram minigitarren och slår upp The Beatles "Let it be". Efter 2 spelningar kommer insikten och min värld faller samman. VART ÄR VISIONERNA? VART ÄR TRON PÅ ATT VÄRLDEN EN DAG SKA VARA FRI FRÅN KRIG? ATT ALLA SKA STÅ OCH HÅLLA VARANDRA I HÄNDERNA? Jag läser upp textraden "And when the broken hearted people living in the world agree" och försöker passionerat förklara budskapet för min själsfrende bredvid mig. D slevar in en sked blåbärspaj i munnen. "For though they may be parted, there is still a chance that they will see". D ler sarkastiskt och slevar in ytterligare en mängd paj.

Jag känner rent instinktivt att jag måste upp till kamp (Samuel, försök ignorera att det låter kommunistiskt)! Jag måste se till att det föds visioner i människor som kan hjälpa mig göra världen till en fantastisk plats. Ni är välkomna att joina mig på barrikaden!



Fyra snubbar med hopp och glöd!

Bild från (http://brandstrategy.files.wordpress.com/2008/10/beatles-1600x1200.jpg)
2009-03-03 @ 22:41:54 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kluvna personligheter?

Dagens insikt: Det kan vara svårt att skilja mellan personer som har en personlighetsstörning och som pratar i headset. Det upptäckte jag för en liten stund sedan på vagnen hem. En person satt och pratade för sig själv, om dagens aktiviteter och händelser som skulle ske dagens därpå och jag tog förgivet att detta är information som förs vidare till tredje part via en dold telefon. En klar miss från min sida. Plötsligt får personen ett anfall och börjar skrika aggressivt på sig själv samtidigt som han slår på sätet framför. Sedan avslutar han med "Så, nu är du lugn igen". Det kan alltså konstateras att teknikmedveten har intagit min magkänsla och påverkat dess tillförlitlighet. Det är illa.

Jag får avsluta kvällen med en sjukt rolig bild från Hemköp som hade problem med sina förvaringsskåp en dag. Det verkar vara något virus som orsakat utslagningen av skåp eftersom har spridit sig till inte bara 2, utan typ 10 skåp (papperslapparna med ordet "trasig" finns uppsatta i varierande storlek)

2009-03-02 @ 23:32:28 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()


Lite smygreklam

Jag måste bara rekommendera denna familjemedlem i Ben & Jerrys. Helt fantastisk med dess kladdkakeliknande innehåll, vaniljglass och hallonsås.  



När vi ändå är inne på förtäring får jag välkomna min och D´s nya hushållsmaskin: råsaftcentrifugen. Framöver kommer tips på vad som rekommenderas (och vad som inte rekommenderas) att pressa. Än så länge har en juice framställt på melon, apelsin, kiwi och banan, med mycket gott resultat!  
2009-03-02 @ 19:24:15 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()


Andas in och andas ut

I helgen har jag haft gamla vänner på besök. Det betyder vin, god mat och nätter av mycket prat som skall tas igen. När alla är alldeles för trötta för att göra eller säga någonting mer är det alltid dags för luftmadrasserna att blåsas upp. Det uppstår då alltid klaganden över bristande lungkapacitet (wikipedia fick hjälpa oss att reda ut hur många liter luft en lunga egentligen innehåller), huvudvärk, fallande blodtryck med mera. Tillslut lyckas madrasserna bli välfyllda, men när det idag var städning efter kalaset upptäckte jag ett nytt problem. Hur problematiskt det är att få ur luften ur madrassen. Dagens blod, svett och tårat har resultatet i följande konstateranden:



Rullningen. Omtyckt av många och kan tyckas vara effektiv om man använder rätt teknik. Risken finns att man "stryper" luftutflödet genom att krama för hårt.



Magplasket. I den här tekniken använder alltså personen hela sin kroppstyngd för att pressa ut luften. Det blir dock problem när det är lite luft kvar på sidorna (runt kroppshyddan), möjligen kan tekniken behöva kompletteras  med ovan nämnda rullning.



Anakondan. Som hörs på teknikens namn försöker man här alltså att pressa ur luften med muskelkraft, tillskillnad från den tidigare nämnda tekniken där man låter kroppen vila. Ger bra träningen, men kan se något suspekt ut.



Surfaren. Helt klart den mest ineffektiva, men en klar favorit på grund av dess kreativitet.

Slutresultet: För bästa möjliga effekt, kombinera de första tre teknikerna och avsluta med Surfaren (finns en KLAR risk att tappa balansen annars) för att hålla humöret uppe!
2009-03-01 @ 22:18:06 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


RSS 2.0