En sjukt bra blogg

Imorgon rullar allt igång. Jag ska vara på en och samma plats i 8 timmar per dag, jag kommer ha uppgifter och få dricka kaffe ur automaten. Klockan kommer ringa alla dagar mellan måndag och fredag, men vet in, det kommer vara helt fantastiskt skönt. Jag kommer få göra någonting vettigt. Alla böcker som lästs, problem som har analyserat och sedan resulterat i en inlämning på 8 sidor, ett betyg och därefter arkivering i någon utav mina dammiga pärmar, det är kul. Men tänk att få läsa böcker, fungera ut en lösning på ett problem och faktiskt TESTA denna och sedan få ett resultat, inte i form av ett betyg, utan ett faktiskt resultat. Jag ska ge järnet, helvete vad bra jag ska vara. Världen - nu kommer jag!

Hundvalpar är underbara. Barn är fantastiskt underbara. Jag har fått chansen att agera lekvakt åt dessa båda i helgen, väldigt mysigt, men ekvationen om deras energi är helt olöslig. De växer (jag gör inte det), de springer omkring hela tiden (jag gör inte det) och de äter inte speciellt mycket (jag äter betydligt mycket mer). Hur är det möjligt? Jag kände, efter det misslyckade försöket att trötta ut hundvalpen, samt att införa kommandot "sov", att jag kanske är en kattmänniska ändå. Men så kommer stunden när den håriga varelsen rullar ihop sig, lägger ner huvudet på mitt smalben och suckar. Då smälter jag lite och tänker att man faktiskt kan vara både hund- och kattmänniska. Likadant är det med barn. Energin är slående i de små benen och jag börjar nervöst fundera kring när det bästa tidpunkten för att skaffa barn egentligen är. Om jag vid 23 års ålder känner att jag skulle behöva 15 minuters paus varje timma (i takt med universitets bensträckare), så bör det inte bli lättare om 10 år? Men så kommer de underbara stunderna, ögonen som gnistrar till av att ha hittat den perfekta pinnen eller när när ett "titt ut" är så pass roligt att man måste upprepa den minst 24 gånger innan uppmärksamheten övergår till pinnen igen. Jag blir hög av sådana tillfällen och känner att den vanliga energikällan koffein laddar mina batterier på ett effektivt men falskt sätt. Genuin glädje äger.




Bild från www.ltvastmanland.se

Ledigheten har varat för länge, jag behöver återgå till ett liv med rutin och kontinuerligt intag av kunskap. I Borås utvecklas denna längtan efter ny information till någon destruktiv abstinens, jag MÅSTE lära mig någonting nytt, jag MÅSTE utvecklas! Detta resulterade i att jag, med blinkande bensinlampa (det är så man skapar spänning i Borås), begav mig till biblioteket och lånade Offentliga kvinnor, en bok om prostituerade kvinnor i Sverige under 1800-talet och början av 1900-talet. Jag blir lite tillfreds bara av att ha den liggandes bredvid mig på bordet. Och snart ska jag läsa den, snart ska jag få lära mig massa nya saker och bli upprörd, förvånad och tvungen att berätta om allting jag läser för närmaste människa. Jag älskar kunskap.

4 mil öster om Falkenberg ligger Ullared, en ort som ingen någonsin skulle hört talas om om det inte vore för Gekås. Gekås är i sin tur symbolen för hysteri och galenskap, men ack så trevligt! Det är bara där som saker faktiskt är så pass billiga att det känns dumt att inte köpa det. Min mor älskar Gåkås över allt annat och jag fick tidigt lära mig strategin som behövdes för en heldags shoppande. På den tiden innebar det att gå upp tidigt, åka bil i en och en halv timma och sedan ställa sig i en två timmar lång kö för att ens komma in i varuhuset. Tack och lov är det sistnämnda någonting man oftast slipper idag. Nu var det dock några år sedan jag var där vilket gjorde mig näst intill en nybörjare. Dagens insikter och tips följer därför i kronologisk ordning.

Första problemet: Parkering. Parkeringsplatsen är enorm med tydliga riktlinjer för hur man skall (bör) köra. Trots detta räcker inte platserna till och det uppstod en lätt anarkistisk stämning. Nej, de mest galna bilförarna är inte män i 25 års åldern, med bar överkropp och technomusik dunkandes med för hög bas. Det är pensionärerna! De kör fort, helt utan koll på att trafikreglerna har ändrats sedan efter kriget och saknar dessutom parkeringsmoral.  Min teori är att de sparar hela årets energi till en dag, Gekås-dagen, det är därför de är så trötta resten av året.

Andra problemet: Kundvagnen. Återigen, pensionärerna siktar på hälarna på en och kör sedan in med en jävla fart, allt för att nappa åt sig sista varan medan offret (i detta fallet jag) står och tar på de ömmande (resterande) kroppsdelarna. Kundvagnen innebär också ett problem då det är väldigt lätt att förväxla dessa med andra kunder. Trenden med småhundar är också väldigt dålig i kombination med ett stort antal kundvagnar. Två hundar i råttstorlek var nära att få sätta livet till om inte jag i sista stund reagerat.

Tredje problemet: Energi. Om man inte, som pensionärerna, har sparat energi för denna dag krävs det ett regelbundet intag av mat och dryck. Koffeinhaltiga drycker är bra. Det finns caféoaser på Gekås för vila, där satt jag och alla män. 

Fjärde problemet: Kassan. Håll koll på köerna, det bildas lätt väldigt lång kö vilket är vansinnigt tråkigt att stå i. Jag brukar ägna väntan åt att reda ut om jag verkligen behöver allt jag senaste timmarna ansett är lika viktiga som syre. Överslagsräkning med extra mycket överslag är ett bra sätt att skapa ångest och därmed få ner summa något genom att ta bort några varor.

Dagens klantiga situation uppstod när jag halvägs till kundvagnens hem inser att jag inte låst bilen med varor värda alldeles för mycket pengar. Jag släpper vagnen och springer till bilen men glömmer notera att jag befinner mig i en nedförsbacke. Kundvagnen åker därför i en rasande fart mot en väldigt utsatt bil. Det blev i min mening inga synliga märken, men jag lämnade en biktningslapp för säkerhetsskull.

I mörker är jag rädd för två saker. Läskiga människor (i denna kategori ingår psykopater, mördare, människor som står tyst och bara tittar) och spöken. Jag befinner mig i en liten stuga och förbereder mig för att gästa servicebyggnaden för att borsta tänderna. Förberedelserna består i att äta choklad (ett vinnande koncept oavsett vilket mål man önskar uppnå) och att mentala intala mig själv om att;

1. Psykopater främst finns i USA. En slutsats dragen av att nästan alla läskiga filmer med psykopater är amerikanska, alt. asiatiska. Europeiska filmer innehåller mest sex och ångest, för tillfället inte lika oroande. Jag har dessutom noterat att jag inte är helt ensam på området, utan att en barnfamilj faktiskt trotsat vädret. Jag kan skrika om en människa står tyst och bara tittar på mig, så räddar de mig.

2. Spöken gillar stora slott och herrgårdar. Att spöka i en stuga på 17 kvadratmeter måste vara extremt långtråkigt, därför är det heller inte troligt att jag behöver tampas med dessa ikväll.

Nu är det dags, mot servicebyggnaden. Önska mig lycka till.

Det finns  filmer som det är socialt acceptabelt att skratta högt under. Likaså att ropa efter drickan, tappa ut popcorn och fråga självklara frågor (om och om igen) i en ton som gör att de närliggande sittplatserna blir obrukbara. Självklart är detta under barnfilmer. I kväll har jag fått se Ice Age 3 med den nötjagande gnagarens nos bara några decimeter från min egen. Filmen visades nämligen i 3D, vilket verkar vara den nya hypen inom barnfilm. Likt de andra Ace Age-filmerna bjöd denna på en hel del skratt, okontrollerade ljud som antydde att någonting sött precis hänt och ett lycklig slut, precis som en barnfilm ska vara. Lika roande som filmen tyckte jag det var att höra de yngre barnen kikna av skratt i publiken. Jag förvånas alltid över hur extremt lättroade barn är och blir lika glad varje gång jag påminns om att genuin lycka inte behöver vara det minsta komplicerat. 

Nu har bloggen www.kaffekackel.wordpress.com börjat rulla så smått. Välkommen in!

Jag är definitivt den mest normala medlemmen i familj. Bilden nedan demonstrerar hur det såg ut vid bordet efter att min familj ätit ute på en restaurang. Det som syns är alltså en daglig dos av ögondroppar som har smält fast på bordet tillsammans med stearinet från ljuset. Min bror fick för sig att han har fått dålig syn och att ögonen var torra, en blinkning senare har mamma åtgärdat problemet genom att offentligt, inför 25 personer som försöker äta föda de investerat i, vidga min brors ögon (det ser ändå ganska groteskt ut ) och spruta in ett antal droppar. Detta resulterade inte bara i mentala men för de övriga restauranggästerna, utan också fysiska spår i form av defekta matbord. Det är inte speciellt svårt att framstå som den lugna och rationella personen i min släkten.

Jesus is lord, star det skrivet pa vaggen framfor mig. Vi befinner oss nu i Amsterdam, mitt i Red light dirstrik men (tack och lov?) pa ett kristet hostel. Det blir bara ett dygn i denna drogliberala stad innan vi tar natttaget mot Sverige igen. Jag har precis avslutat Stieg Larssons triologi och kanner att ett dygn ar ungefar vad jag klarar av med prostituerade kvinnor i roda skyltfonster innan jag behover dra igang demonstrationer.

Vi lamnade Franrike imorse, i vilket vi spenderat de senaste 4 dagarna. Ett fantastiskt vader har resulterat att min badgen har fatt sitt behov stillat for en tid och smaklokarna testats med franska delikatesser. Aterigen konstateras dock att fransman faktiskt ar otroligt otrevligt. Efter forra Paris-vistelsen forsokte jag bortforklara detta med att vi endast rakat stota pa de fransman som vaknat pa fel sida, men nu maste till och med jag inse faktum. Nagonting gor att de anser manniskor som inte pratar deras sprak vara lite mindre varda. Jag ska kampa lite mer mot EU:s jordbrukstod nu, bara for att javlas lite extra med fransmannen.

Nu befinner vi oss i Schweiz och staden Lecerne, eller Lezern. Staden har tydligen flera stavningar vilket oroade oss lite när vi klev av tàget och undade om vi hamnat i fel stad. Jag var dock snabb med att fràga om vart vi befann oss, vilket vi snabbt redde ut. Det regnar och har sà gjort hela dagen, sà jag bjuder pà ett blogginlägg om gàrdagens tàgfärd.

Jag gillar tàg och jag gillar verkligen nattàg. Det är underbart att kunna ligga pà mage, känna rälsen rytmiskt i kroppen och titta ut över ett landskap som passerar i massa hundra kilometer i timmen. Livet rör sig framàt, helt enkelt, hela tiden. Nattvagnen igàr var dock lite utöver det vanligt, eller lite mindre över det vanligt. Hytten var för 6 personer, men sà pass liten att de redan stationerade 4 personerna undrade om vi verkligen inte skulle vara i en annan kupè. Det skulle vi inte. För att beskriva utrymmet; om man ràkar glömma att flaskan med vatten man öppnar är 1. kolsyrad och 2. skakad, sprutas alla 6 personer ned. Bra gjort. Om man skall böja sig ned och knyta skon hamnade man okontrollerat i skrevet pà en förvànad man framför. Sjukt osmidigt. Vàr vagn bestod av mig och D, tvà playstation 2-spelande killar i 25-àrs àldern, en affärsresande (?) man som pratade i headset och en hippie-man pà 50 bast med bandtröja och alltid en ölburk i handen.

Opps, jag har visst bildat en datakö här. Fortsättning följer senare.

Nu sitter jag i internetrummet pa vart hostel, ett fd studenthus (fangelse?). Vi har tva sangar, tva skolbankar med tillhorande stol, en porrbild i taket som inget orkat ta ner sedan studenttiden och 168 (jag har raknat!) biler pa en liten hund med renhorn pa huvudet som ar fastklistarade pa dorren. 70kr per person och natt OCH det ar rent, jag ar mer an nojd! Som krydda pa moset har vi en alkoliserad man som ansvarar for nycklarna. Har forsvinner ibland, men hamtas da av ovrig personal och utsaktar sig sedan pa slavisk engelska att han varit pa toaletten. Bull shit. Prag kan for ovrigt vara en utav Europast finaste stader, Paris slang dig i vaggen! Lagg till att man far en Staropramen for runt 6 kr. Underbart. Imorgon bar det dock av mot Schweiz och Lucerne, Det verkar vara hostel-hysteri i Europa for det har varit problematiskt att hitta boenden med kort varsel i de populara staderna. Vi var darfor tvungen att planera kommande resor nagot och boka nagra dagar i forvag. Nu bestamde sig datorn med uppkoppling a la Afrika att radera halva min text, datorn ar nu inte langre min van och jag ska for allas basta avsluta nu. Over and out

Efter att ha städat och packat hela kvällen (inkludera även vetskapen om att morgondagen kommer tas till liknande aktiviteter) bestämde vi (jag) att pizza är en sjukt bra sista måltid. Jag börja googla på pizzerior och kom slumpmässigt in på onlinepizza.se. Jag är helt i chock, vilken värld vi lever i! På onlinepizza.se skriver man in sitt postnummer och kan sedan välja en utav de pizzerior som erbjuder hemkörning. Därefter kommer en meny upp där man klickar på de pizzor man vill ha, alternativt gör sin egen pizza genom att klicka på ingredienser. Jag tyckte dock att det sistnämnda gav lite för mycket flash-spels känsla och tog mat ihop komponerade av restaurangen. Adressen ifylles där pizzorna skall lämnas av och sedan söker sidan kontakt med restaurangen som bekräftar beställningen. Sedan, nu kommer det sjukaste, kommer det fram en stor klocka som räknar ned tiden tills dessa att pizzamannen ringer på dörren, 21.13 i detta fallet. För dagens ungdom kanske onlinepizza.se är någonting helt naturligt, men för mig är detta högst revolutionerande. Jag känner mig konservativ, men möjligen känns det bättre när (om?) pizzorna anländer. Fortsättning följer...

Jag förutsätter att det är strålande sol i övriga Europa för jag och min ryggsäck är verkligen inte rustade för någon temeratur under 27 grader. Tjocka kläder är tungt och därmed inte välkommet i min väska. Imorgon eftermiddag bär det av mot Malmö, Berlin och tillsist Prag där vi landar onsdag kl 11.00. Spännande värre! En och annan uppdatering från internetcafér kan ni säkert vänta er!



Första stoppet, Prag.

Nu har jag jobbat mitt sista pass, sagt farväl till kollegor och gamla tanter och farbröder. Jag har upptäckt att jag lägger till med ett visst beteende precis innan jag ska lämna en plats (bortsett från de platser jag helst vill springa ifrån). I detta fall började jag rätta till dukar så de låg symmetriskt på bordet, kolla så att tvättmaskinen verkligen inte var klar, gå på toaletten 4 gånger och allmänt bara tassa omkring. - Jenny, GÅ HEM OCH HA SEMESTER!, uppmanade arbetskamraten en fjärde gång. Jag lydde till slut och har nu påbörjat min nästan 4 veckor långa semester, sjukt!

Dagens fantastiska: En barnröst i telefonen som undrar när han får komma till mig och D, så vi kan gå på Liseberg. Ren lycka!



Flumride är given, kusin vitamin.

Jag och David har fått sällskap i sängen. Inte helt oproblematiskt eftersom vi ännu inte vant oss vid mattan motsvarande 7 igelkottar (vilket resulterade i att jag oplanerat höll på att ge bort allt mitt blod när David i sömnen slänger över halva sin kroppstyng på mig). Mattan inhandlades i huvudsyfte att snabbt och lätt fixa defekta vårdryggar och när jag ligger på mattan känns det betydligt bättre, det känns dock logiskt att smärtan upplevs mindre om även resten av kroppen gör ont (dock skön smärta!). Jag inväntar fortfarande att effekten skall kvarstå efter att jag lämnat taggarna. Någonting helt fantastiskt med mattan är däremot dess inverkan på sömnen. Så länge jag kan minnas har jag och min hjärna haft delade meningar om vad jag bör göra om nätterna, vilket i perioder gjort min och John Blunds relation ansträngd. Det kan vara en slump, det kan vara placebo, men jag skiter i vilket för jag somnade utan att behöva tänka "sluta tänk för i helvete". En vidare utvärdering kommer efter en tids användande!