En sjukt bra blogg

Hundvalpar är underbara. Barn är fantastiskt underbara. Jag har fått chansen att agera lekvakt åt dessa båda i helgen, väldigt mysigt, men ekvationen om deras energi är helt olöslig. De växer (jag gör inte det), de springer omkring hela tiden (jag gör inte det) och de äter inte speciellt mycket (jag äter betydligt mycket mer). Hur är det möjligt? Jag kände, efter det misslyckade försöket att trötta ut hundvalpen, samt att införa kommandot "sov", att jag kanske är en kattmänniska ändå. Men så kommer stunden när den håriga varelsen rullar ihop sig, lägger ner huvudet på mitt smalben och suckar. Då smälter jag lite och tänker att man faktiskt kan vara både hund- och kattmänniska. Likadant är det med barn. Energin är slående i de små benen och jag börjar nervöst fundera kring när det bästa tidpunkten för att skaffa barn egentligen är. Om jag vid 23 års ålder känner att jag skulle behöva 15 minuters paus varje timma (i takt med universitets bensträckare), så bör det inte bli lättare om 10 år? Men så kommer de underbara stunderna, ögonen som gnistrar till av att ha hittat den perfekta pinnen eller när när ett "titt ut" är så pass roligt att man måste upprepa den minst 24 gånger innan uppmärksamheten övergår till pinnen igen. Jag blir hög av sådana tillfällen och känner att den vanliga energikällan koffein laddar mina batterier på ett effektivt men falskt sätt. Genuin glädje äger.




Bild från www.ltvastmanland.se