På flyplatsen
Affärerna, som finns på varje flygplats, och som säljer godis, sprit, cigaretter och smycken. Vem, VEM, får för sig att sträcka sig efter en klocka för 279 dollar som står placerad bredvid Kitt Katt? Om jag överraskades med ett smycke som var inköpt på en flygplats för ett överpris som kan betala en månads växthusgaser, så skulle jag se det som en förolämpning mot världen. För övrigt går tiden långsamt. Jag har läst ut mina böcker, tittat på folk, försökt leka titt-ut med ett barn som mest verkade skärrat av aktiviteten och druckit melonjuice i mängder. Bara tre timmar kvar, sedan stiger jag ombord på ett plan som förhoppningsvis är laddat med filmer och kvällsmackor.
Bye Bye Tanzania
Nu sitter jag på en flygplats i Mellanösterns Doha. För första gången på två veckor kan jag nu surfa med tre fönster öppna och dessutom gratis, helt fantastiskt. Jag har nu avverkat två av de totalt fyra flygturerna och det har gått förvånansvärt bra. Min mage blev smått chockad av att under loppet av 9 minuter ha fått i sig kött, råa grönsaker, chokladkaka och öl (allt som jag hållit mig borta från i Tanzania. Ölen var dock inget jag strategiskt höll mig borta från utan mest ett slumpmässigt bortfall). Jag var fruktansvärt hungrig och hann få i mig halva portionen innan drycken var serverad. När flygkamraten bredvid mig hade fått sin bricka och vätska hade jag lyckats tömma det mesta av min mat med hätska inslevningsrörelser varav flygvärden slänger ur sig ”So it´s trou that people are starving in Afrika”. Han blickar mot min bricka med ett leende. Med kinderna fulla av mat mumlar jag något om att det var gott att äta kött igen.
Nu ska jag föröka hitta ett ställe att äta på, som inte tar hundralappar för en portion höjt kolesterolvärde. Sushi ska verkligen bli underbart hemma. Och mackor av grovt bröd och leverpastej med gurka (nej, jag har aldrig annars varit sugen på det). Planet mot London lyfter 02.10 och jag tror jag skall försöka hålla mig vaken för att hålla uppsikt över bagaget. En lista över Afrikas positiva och negativa sidor kommer när jag stadgat mig i Sverige imorgon!
Insikter: Ta inte med en vit Mac till ett Afrika som är fullt av röd sand.
Internetcafe
Langtar efter er alla!
Hudrester och telia-chock
Utanfor vort fonster
Massa folk i Moshi
Jag börjar bli såhär underbart resfräsch. Mina ben och fötter har, antagligen under nattetid, blivit gnagda på av små djur för de pryds just nu av röda prickar. Kläderna jag har på mig är fläckiga av de mest oväntade saker. Bland annat kan en färgad plastpåse börja smälta om det är tillräckligt varmt. Även schampotvålen jag köpte på Flush som skulle motsvara 2 flaskor, har avdunstat bort. Och, inte att förglömma, jag ömsar skin. This is Afrika =)
Vi befinner oss nu i Moshi. Resan hit tog ungefär 15 timmar med olika fordon. En taxi tog oss 04.30 på lördagsmorgonen (natten) från vårt hostel till Stone Town, därefter båt mot Dar och sedan en lång bussfärd upp mot Moshi. Trötta efter många timmars resande tog vi in på ett centralt beläget hotell, Miriam och jag åt lite kvällsmat och sedan somnade vi till film i sängen. Det är väldigt mycket mindre mygg i staden än vid havet, vilket är jätteskönt. Värt att nämna är även att vi ser Kilimanjaro från vårt fönster, lyxigt.
Jag försöker prata så mycket som möjligt med lokalbefolkningen. Vissa utav dem, ofta studenter, går att prata politik med, vilket är jätteintressant. Vad regeringen gör, vad det är som inte fungerar och hur de önskar att det ska bli. Folket är otroligt öppet och det räcker med att man använder en kort fras på Swahili för att de ska skina upp och vilja prata. Med försäljarna behövs inte ens det. Utöver lokalbefolkningen fick vi bra kontakt med två tjejer som vi sista dagarna på Zanzibar delade rum med. Galna tjejer och jag tilläts släppa lös min humor, som annars av sociala skäl, bör hållas tillbaka. Utöver allt folk som man träffar och pratar med är det en upplevelser att bara gå omkring. Se allting, se hur saker fungerar och skillnaden och likheter med Sverige. Alla intryck (och värmen) gör att det blir en avrundning av dagens hyfsat tidigt på kvällen och många timmars sömn för att smälta allting.
Nu har jag totalt 4 dagar kvar i Tanzania och under dem skall jag försöka besöka något projekt. Min tanke var att hinna med väldigt mycket mer än så men jag insåg ganska snabbt att man inte kan planera tiden i Tanzania som i Sverige. Magproblem, sjukdomar, värmen och transportmöjligheterna sätter käppar i hjulen. För min hemresa finns två alternativ. Den billiga varianten består i att under torsdagen göra ytterligare en 8 timmars bussfärd mot Dar es Salaam, sova över där och sedan ta sig till flygplatsen på fredagen. Negativt är att jag tappar en dag i Moshi och att bussresan kanske inte är någonting jag skulle rekommendera som fredagsunderhållning. Det andra alternativet är att flyga från Moshi till Dar på fredag morgon, eftersom flyget mot Doha och London går först 14.00, men det är antagligen ganska dyrt. Jag får se hur jag gör!
För övriga blev jag informerad av Telia om att jag uppnått över 80% av beloppet jag får ha på mitt abonnemang, innan telefonen spärras. Mitt abonnemang har en väldigt (verkligen väldigt) hög gräns så det blev en smärre chock (sommarjobbs-Lena, om du läser det här så vet du att jag kan börja arbeta redan i maj). Ändå har alla samtal och sms ändå varit värt det, utan tvekan. David uppdateras med sms innan telefonen spärras, så vill ni veta hur allt går så kontakta honom!
David, när jag kommer hem måste vi laga sushi! Och äta salamikorv. Mums vad gott!
Dagens insikt: Rena handdukar ar kanske det basta som finns.
Tack for alla sota kommentarer! Jag kommer klara hemresan fint nu. Mamma, du far absolut skriva stumpan...det ar bara mellan ar 13-21 det inte ar ok. Lena, ar det du som skriver massa anonyma kommentarer? Sofia, nar jag kommer hem slar jag en signal. Vi har en massa tid vi ska ta igen =)
Myggmedel och sunes jul
Under vila får man tid att fundera en hel del. Ett konstaterande har gjorts, myggor kan dödas på flera sätt. Vi kör trippelvarianten som består av myggnät (dubbla), myggmedel som appliceras på kroppen och insektsspray. Lyckas myggan mot förmodan ta sig in genom nätet och hittar mig, trots medlet som skall göra mig osynlig för myggor, så ligger det dödande insektsmedlet nära till hands. Miriam tar mygghotet på stort allvar och sover till och med med flaskan, redo att angripa.
Dagens insikt: Jag har inte bitit på min naglar en enda gång under Afrika-vistelsern! Det har av hygieniska skäl inte känns bra och nu tänker jag knappt (bara stundtals) på det. Jag ska försöka bibehålla detta beteende när jag kommer hem!
Tack för era kommentarer, det är roligt att läsa. Christoffer och Mormor, det blir nog ingen safari men kan försöka lägga upp bilder på ödlorna jag sover med. David, du vet att jag älskar dig mest i hela världen och tänker på dig massor! Therés, jag ska givetvis forska vidare i fenomenet om bollarna. När du säger det så minns jag att Peder hade en sådan trumma. Jag ska undvika insekterna!
Brev från en sjuksäng
Utöver det jag har jag fått lära mig att spela kongas, detta fantastiska instrument. För att få ett bra ljud lägger man trummans skin in mot elden. Det är ett måste att köpa med en trumma hem, frågan är om element eller ugn ger bästa effekt i ett i-land? Vi är som sagt fortfarande kvar på Zanzibar. Så fort jag bli piggare beger vi oss mot storstaden och sedan Moshi.
Dagens insikt: Tacka gud för vattentoaletter.
Over and out
PC beter sig som en fullstandig idiot. Men har ar efter lite kampande, lite bilder
Zanzibar
Nu sitter jag med axlar som bränner av sol och underarmar som bränner av volleybollspelande. Det är galet varm. Så pass varmt att det är problem att få sololjan att fastna på kroppen, eftersom kroppen konstant utsöndrar liter med svett. Sexigt.
Vi bestämde oss för att åka över till Zanzibar så fort vi landat i Tanzania. Efter 14 timmar på ett plan så kan det vara skönt att starta med hav och vita stränder. Vi åkte i ett miniflygplan till ön (mamma, du hade inte gillat den bristande säkerhetsinformationen) som rymde ungefär 10 personer. En otrolig utsikt över ett grönt Tanzania.
Vi övernattade en dag i Stone Town, staden på Zanzibar där vi lyckades få ett rum med tre sängar och aircondition. Underbart, tänkte vi. Elen dog dock runt 23-tiden och det svala rummet förvandlades på 20 min till en bastu. Min säng, som hade avslöjande rosa lakan med tecknade prinsessor på, var en barnsäng. Det var dock ingenting jag märkte förrän det verkligen var dags att sova (annars hade jag givetvis lurat på Erica eller Miriam sängen). Jag och sängen fick kompromissa fram en gemensam lösning på de saknade decimetrarna, fosterställningen.
Dagarna på Zanzibars strand Kendwa har tillbringats med bad, sol, i kombination med för oregelbunden påtagning av solkräm, och att prata med andra resande och lokalbefolkningen. Vi mötte för några timmar sedan ett gäng med underbara små flickor som vi försökte lära lättare fraser på engelska. De tyckte det var väldigt kul att bli fotograferade och sedan få se sig själva på kort i displayen. Dagen avslutades med bläckfisk (med sprittvättande händer).
Planen är att stanna i ytterligare två dagar och sedan ta färjan tillbaka till fastlandet. Därifrån ta en 8 timmars busstur till Moshi som ska bli vår permanenta bostad, efter en övernattning i Dar es Salaam.
Jag har det jättebra, men saknar er! Det är speciellt svårt att gå att lägga sig utan världens mysigaste tok att kramar om. Jag tänker på David lite oftare än vad som är hälsosamt, men det är bara att acceptera det faktum att jag har hittat min själsfrände och inte kan leva utan honom.
Insikter under resans gång (som får en närmare beskrivning när jag är åter):
* Sverige är galet organiserat.
* Barn som sparkar fotboll kan ibland råka sparka bollen på en ko. Det är kor, höns, ödlor, insekter, katter och hundar, lite överallt.
* Jag är verkligen tacksam över medicinväskan mamma gav mig. Jag lyckades snitta ett håll på foten under vollwyboll-matchen men sprit och plåster, och rena strumpor gör susen.
* Vi muzungu (har betydelsen "vita", vilket man som vit bli kallad hela tiden), får alltid "Special price, only for you".
