En sjukt bra blogg

Med läppar våta av Ramlösa skogshallon slickade jag igen kuvertet av makt. Jag älskar att rösta och har lovat mig själv att göra det i precis alla val jag har möjligheten att rösta i (vilket har resulterat i att jag även, helt otippat, röstat i kyrkovalet). Det uppstår dock alltid en viss nervositet hos mig när jag intar vallokalen. Jag blir orolig för att jag skall välta det trebenta röstningsbåset, att jag skall lägga i fel lapp i kuvertet eller bli anklagad för att tjuvkika på folks röstsedlar.

Det gick dock väl denna gången också och redan nästa år får jag chansen igen. Då skall jag dock sikta på Ramlösa med smak av granatäpple. Gå och rösta, folk!

Uppenbarligen kan papperstallrikar också "gå ut". Undrar hur de är efter bäst passerade-datumet. Lite torra? Svåra att sära på? Vår värld är fantastiskt rolig.

På vår vagnhållplats fann vi följande annons om Ukulelefestivalen 2009.



Trevligt, kanske du tänker? Men titta nogrannare!



Tanten på bilder ser fullständigt galen ut, en fruktansvärt skrämmande bild! Jag känner spontant att jag aldrig mer vill röra en ukulele i fall det finns minsta lilla risk att jag utvecklas till samma ras som den galna tanten tillhör. Det är inte värt det.

Ett mord har begåtts. Inte riktigt så illa kanske, men kvällens höjdpunkt var, likt en mordgåta, ett fall som aldrig blev löst. Aktiviteten för kvällen var pizza och fotboll hos en vän. Tre familjepizzor beställdes, samt en vanlig (jag blev jävligt trött på att de andra aldrig kunde bestämma sig och tog därför min hunger i mina egna händer). Maten dukades upp och alla började äta glatt, koncentrerandes på tv:n.




Helt plötsligt upptäcker jag och S att någon har tagit tre bett av en pizzabit av smaken kebab och sedan lämnat den på bordet bland de ännu orörda pizzorna. När frågan spontant ställs inför alla, vems tallriken är, nekar alla till att det är deras tuggade pizzabit som ligger och kallnar. Jag, som tycker att det är jättekomiskt att alla nekar, försöker peka ut personen genom lite hårdare angrepp men alla fortsätter att neka. Pizzabiten kan skådas nedan.



VEM har smaskat och sedan lämnat resterna på bordet? De potentiella pizzaförtäraren finns bland oss 8.

Mig - Nej, det var inte jag, helt enkelt.
D - Har tittat mig djupt in i ögonen och lovat och svurit att det inte var han. Jag tror honom.
Mexikanare 1 - Kebabsåsen var stark, mexikanare gillar hetta.
Mexikanare 2 - se ovan.
Arbetskamrat till ena halvan av värdparet - Åt kebabpizza hela kvällen. Det ter sig därför underligt att första tuggan, som uppenbarligen ogillades, resulterade i en portion två och tre.
Flickvän till arbetskamrat till ena halvan av värdpar - Vegetarian.
Värdparet - ??

När jag kom hem till vår lägenhet i eftermiddags välkomnades jag av ett lätt os av sopor, cirkulerandes i luft bestående av ungefär 3% syre. Jag konstaterade snabbt att jag undgått att blommorna håller på att törsta sig till döds och att det antagligen är förenat med livsfara att använda vår dusch. Under hektiska studietider är det lätt att prioriteringarna ändras. Nu glänser dock klinkersen i badrummet, lungorna kan syresätta sig tillräckligt med ett normalt andetag och det doftar kyckling och parmesanost. Kort sagt, läget är under kontroll igen.

I hektiska tider förändras dessutom mina kostvanor. Det långsiktiga perspektivet försvinner totalt, helst hade jag velat intravenöst tillföra föda för att slippa äta. Istället eftersträvas blodsockertoppar och koffeinrus, allt för att upprätthålla en effektiv nivå. Idag bestod mitt mellanmål av kokosboll och drickyoghurt. Dock inte att förglömma att yoghurtens bakteriekultur är slående nyttig, det kunde alltså varit värre!

Samma kille som jag köpte 6 dubbla espresso av, stod i kassan när jag som korv beställde en korv. Trött, sliten, svettig, men jag var tvungen. Sjukt roligt!

Jag ser ut som en korsning mellan en banan och en pepparkaksgrubbe, inte en korv med bröd. Dessutom luktar jag limm. Men för 78 kr så kunde det absolut varit värre!

- Hej, har du sett över dina premiepensioner?
- Nej det har jag inte och jag känner inte att det är aktuellt just nu.
- Är det för att du planerar att dö ung?
- Eh, nej? Men jag studerar och har ingen egen inkomst. När jag får det blir det en annan fråga.

Ja, jag planerar att dö ung. Alternativt planerar jag att svälta och frysa mig till sönder i ett hus utan el, om jag mot förmodan skulle leva över 65 års ålder. Svartenbrandt levde på havregryn i en skog, jag kan ta efter honom.

Det kan vara att dessa samtal kommer på morgonen som gör att jag reagerar som jag gör, men jag börjar bli jävligt trött på att få kommentarer slängda  i örat, från en fullständig främling, med ifrågasättanden av mina val. Läs på er målgrupp! Jag är student (så jag kan omöjligt börja pensionsspara med mina lån), vi betalar ingen el (så hur bra erbjudanden ni än har så "slår" ni inte det) och vi har Bredbandbolaget (så ring inte om ni inte vet att ni faktiskt har ett bättre erbjudande). Jag kan ta telefonundersökningar, jag brukar till och med svara på dem. Jag kan ta försäljare som har någonting att erbjuda som rimligtvis skulle göra mitt liv lättare. Men jag tar inte människor som inte kan erbjuda mig någonting och dessutom motfrågar mig som om jag vore fullständigt dum i huvudet. Så.

Jättegod morgon, världen.

För övrigt måste vår bakgård ha fått besök av världen största fågel, alternativt av något genmanipulerat djur. Kolla in storleken på fjädern som låg på maken!



En enorm fjäder bredvid en normal fot.

Jag tror jag har lyckats framställa världens billigaste korvbrödsdräkt. Eller, den är ännu inte i hopsydd, men alla delar är införskaffade. När jag tidigare i veckan besökte en välutrustad tygbutik slog det mig att tyg är ofantligt dyrt. 159 kr/metern för ett tyg som inte ens är snyggt, utan har en gul korvbrödsfärg. Likaså var kilopriset för stoppning absurt. Hade jag varit i kontakt med ett får hade jag helt gratis kunna fixa mitt eget fluff.

J dissar: stoppningen och ersätter detta med kuddarna som ligger i sängen helt gratis.
J hissar: vår inhemska tygbutik i majorna som insett att fula färger inte är värda mer än 30 kr/metern.
J konstaterar: en korvbrödsdräkt behöver med lite fantasi inte kostar mer än 78 kr!



Dagens insikter.

1. Jag har braaa vänner! Nu precis fick jag ett samtal från en vän som jag inte träffar på ett tag, men som tidigare var en daglig del av mitt liv. Jag blev glad!

2. Stavningsfunktionen som kommer fram vid högerklick är sjukt roligt. Inte nog med att den är dyslektisk och vill särskriva alla ord, den ville även byta ut mitt ord "stoppning" mot,

förstoppning
korvstoppning
simhoppning
avsnoppning (?!)

Vad är det som händer? Varför ligger plötsligt hela världens befolkning på mattor av spik? Enligt dagens gäst i Nyhetsmorgon skall detta vara lösningen på smärtans och sömnens alla problem. Ena programledaren fick dessutom möjligheten att testa mattan under direktsändning. Alla vi som såg programmet kan konstatera att hans ansiktsuttryck inte direkt bidrar till slutförsäljning. Tydligen är mattans effekter ännu inte vetenskapligt bevisade, men forskning pågår. Vidöppen som jag är för nya idéer skänker jag härmed min kropp till er spikmattor-forskare. Om mattan får mig att somna en normal tid på kvällen så räcker det gott och väl som underlag för att resultatet skall få kalla sig evidensbaserat. Idag har jag dock lyckats ta ut mig helt efter alla ryck med min studiekamrat, så idag blir det sömn på vanlig kudde.





Fluga eller evidensbaserad fångst?

Mina drömmar består nästan alltid av en kompott av dagens aktiviteter, samtalsämnen och sociala kontakter. Dock inte i dessa rätta proportioner. I natt drömde jag att jag vaknade upp av att det är fem personer i vår lägenhet, varav två är rörelsehindrade (från filmen Music within som sågs för någon dag sedan). De påstår alla att de ska använda vår toalett och dusch. Tydligen hade finanskrisen (samtalsämne) även drabbat vårt studenthus vilket gjorde att vi nu fik dela på antalet toaletter. Smidigt. Jag, och två klasskamrater som bor relativt nära (nämndes i ett samtal) gick ut i trägården där Hitler (liknelse som användes i konversation) stod och dirigerade människor att arbeta i rabatten. Vi satt oss ner för att prata men störs av att flera personer kastar stora stenar på oss (på väg mot slottsskogen igår kväll såg jag två poliser fotografera en sten som kastats mot en 7-eleven butik). Vi försökte undvika att bli träffade, men samlade ihop stenarna och började planera en hämndaktion (Hm...själva hämndaktionen går säker att analysera sönder).

Insikt: Helt sjukt att små detaljer i ens vardag läggs på minnet och sedan lever vidare i drömmarna.



Den här fimen ville bearbetas under natten.

Klädkoder, kroppsspråk, röstnivå och dagens humör. Jag har av intresse läst om dessa oräkneligt stora antal detaljer som kan påverka utfallet av en intervju, men när det väl gäller vet jag att jag har svårt att behärska vissa delar av mig själv. Igår var jag på intervju inför den kommande praktiken. Av någon anledning avslöjar jag alltid lite för mycket av mina negativa sidor, men ärlighet skall gå längst, sägs det.

Ett tips från min sida är att när du avslöjar en negativ sida så är det viktigt att även vända den till någonting positivt eller i alla fall förklara det absurda beteendet. Exempelvis, "Första intrycket av mig är nog att jag är ganska förvirrad, jag brukar glömma att ta med mig papper och får ofta låna pennor av folk. Men det beror ofta på att jag är fokuserad på det jag ska tala om eller presentera, så när jag väl börjar prata tror jag att jag uppfattas som skärpt" Att jag är tankspridd kan därför få den naturliga förklaringen att mitt fokus ligger någon annanstans. Enligt mig, på det som faktiskt är väsentligt. Så om människor bara kan förbise att jag är slarvig, så kommer i slutändan alla bli nöjda och glada.

En fråga som jag dock hade svårt att komma på ett vettigt svar på var, hur skulle dina vänner beskriva dig? Tankarna presenteras i parenteser medan mina ljudliga svar står fria.

(Lite galen och vädigt naiv, herre gud...det kan jag ju inte säga!) Hm...det är en bra fråga, (panik, finns det några andra ord för naiv och galen?), jag tror de skulle beskriva mig som lite "i gång"...(det lät ju jätteperverst!! Rädda det här nu för i helvete.) Jag kan bli väldigt uppslukad av saker och blir då väldigt ivrig. Ja, jag skulle nog säga att de uppfattar mig som ivrig.

Det här är antagligen världens konstigaste svar. Generellt är jag dock nöjd med intervjun och vi får hoppas att de andra svaren väger upp för min diffusa bild jag har av mina vänners uppfattningar av mig.



Så här illa gick det faktiskt inte, tack och lov.

Idag har jag lekt cateringfirma. Sjukt kul, men också sjukt utmattande. Nu, efter 10 timmar (dock ej effektivt) bak har det här...



resulterat i....



Det här! Ett omorganiserat kylskåp med bakverk för 55 personer, invirat i en omiljövänlig mängd gladpack. Lägg märke till den enormt gamla flaskan med glögg längst ner. Dagens roliga reaktion kom från 7-eleven (Mats, så stavas det) killen när jag bad om att få 6 dubbla espresso i en halvliters mugg. Givetvis var detta en ingrediens för dagens bakning, men hans fårvåning gjorde att jag gärna spelade vidare på tanken att drycken var till för förtäring.

Jag är en vuxen människa. Det här är någonting som alla måste göra. Det är bara att gå dit, få det gjort och sedan gå hem. Inga problem.

Ovanstående meningar rabblade mitt huvud för sig självt när jag igår med raska steg gick mot tandläkaren. Jag är inte rädd för tandläkaren, och var ej heller när jag var yngre, men har på senare tid lyckat skapa ett obehag inför ljuden som alla redskap ger ifrån sig. Borde man inte kunna göra slemslangen ljudlös år 2009? Likt alla andra gånger gick jag in hårt för att försöka knäcka deras kådspråk ( jag förstår fortfarande inte "Det är en tvåa på A3") och i horisontellt läge snegla på dataskärmen för att skapa mig en uns kontroll av vad det är som händer. Tandläkaren läste av mina nervösa kroppsrörelser. På något sätt verkade mitt hårda skal trigga igång hennes moderskänslor, för när undersökningen är färdig och jag satt mig upp avslutar hon med "jag ska bara torka dig runt munnen" och blöter sedan en bit papper. Där sitter jag, men löjligt förvånade ögon, och blir för första gången på ungefär 20 år torkad runt munnen av en (annan) vuxen människa. En regregering utan dess like. Jag kände mig dock betydligt lugnare (bortsett från chocken) när jag lämnade kliniken. Tack för ditt mentala stöd tandläkaren! 

Jag har blivit besatt av tanken att sy mig en korv-med-bröd-dräkt inför en kommande maskerad. Det bristande intresset från min sida gällande högstadiets syslöjd har resulterat i att jag är fruktansvärt dålig på mjuka hantverk. Jag kan helt enkelt inte sy, men försöker titt som tätt när det vankas maskerad. Nu har jag dock kommit på det ultimata sättet att sy en korvdräkt på som endast innefattar raksöm och sax. Jag behöver stoppning och elastisk tyg i brunt. Min uppväxt i Borås har gjort att jag fram till idag trott att det är normalt att det finns en affär med tyg var hundrade meter, men så är tydligen inte fallet. Eniro hänvisar mig till affärer med fina gardintyger (jag kan inte gå in där och säga att jag vill ha tyg till min korv-dräkt!) och tapeter (varför tapeter?!), men jag vill ha billigt outlettyg i färger som utgått för länge sedan!



Som den här hatten fast i mänsklig storlek.
Bild från www.döhäftigt.se

Jag satt mig precis i min vanligt 80-talist-ställning vid datorn. För att utveckla lite, väldigt nerhasad i stolen, med en katastrofal ergonomi, där jag liksom placerar nästan all kropp under skrivbordet. När jag sedan rullar ut ser jag att min mage har färgats av rödvin. Gårdagens rödvinsspill måste ha skvätt upp under skrivbordet, fantastiskt oväntat!



Varför är det aldrig vitt vin som välts ut? Att det röda vinet är gott (och därför uppmuntrar till drickande), skapar permanenta fläckar och dessutom påverkas mer av jordens dragningskraft än någonting annat, borde vara grunden till det som senare utvecklades till teodiceproblemet. Hur som helst, rödvinskonsekvenser är någonting man får räkna med och skadorna blev knappt anmärkningsvärda, så jag är nöjd.

Gårdagens kväll var för övrigt mycket lyckad! Festligheter med nytt och gammalt folk, hätska debatter (jag är lugn nu Samuel) och skrattanfall. Tack folk!

Jag trodde jag hade börjat tappa min positiva syn på världen, men jag kan meddela att den lever vidare. Under gårdagens fika stöter min vän till bordet inte en, inte två...utan TRE gånger där resultatet kan skådas nedan. Helt spontant utbrister jag att det var bra, eftersom det nu finns plats för mer mjölk. Jag har inte tappat det, än!




Dagens visa (ej som i barnprogrammet med de falsksjungande barnen, utan som i visdomsord): Under Tanzaniavistelsen blev vi bjudna på middag hos grannarna. Där la jag märke till en tavla med texten "Some give and forgive, other get and forget". Vem är du?

Jag försöker till toner av Bob Dylan koka min första omgång saft (ingen mer Bob-saft här inte). Reglerna är enkla. Koka ihop vatten och bär, häll av i en saftsil och koka upp med socker. Jag har hittills endast misslyckats en gång, nämligen att tillsätta sockret redan under uppkoket av bär och vatten. Men även Gud gjorde sina misstag i skapandet av jorden!

Nu känner jag dock att problem två är nära. Hur ska det gå att överföra bären från den enorma grytan till den extremt lilla saftsilen? Ni ser ju själva!


        -->          

Tips från coachen: Kokboken säger, "Krossa bären då och då mot grytans kant med en sked". Människan som skrev kokboken måste haft mycket fritid. Använd en potatismosare, säger jag!

Insikt 1: Spara inte deg att äta efter att kakorna är bakta.

Insikt 2: Om du har ätit alldeles för mycket deg och mår illa, drick mjölk!

Insikt 3: Mängden farinsocker jag har fått i mig kommer leda till en förtidig åldersdiabetes.




Nu får det vara nog. Det är inte längre du och jag, farinsocker.

Bild från: www.nordicsugar.com

Min barndomsvän Therés (www.bakomfoten.blogg.se) är en extremt huspysslig varelse. Jag, som generellt tycker mig försöka använda köket flitigt vad beträffar bakning, ligger verkligen i lä. När jag nu i helgen fick höra om hennes och killens egenkryddade brännvin så befinner jag mig inte ens i lä, det är snarare totalt vindstilla. Men, vi kan alla bättra oss! Therés, här med utmanar jag dig i att baka Amerikanska choclate cookies. Screw detox!



Mina kakor bakades med choklad och daim (på grund av nötallergiker i familjen), vilket varmt rekomenderas. Degen är dessuom helt gudomlig, det är utan tvekan värt att göra kakorna bara för att få äta degen. Givetvis lägger jag inte upp recept, då kommer Therés bara knycka det så att hon också får så här fantastiska kakor!

Till kommentatorer:
G: Tackar för informationen! Mitt liv blev lite lättare efter att jag fått svar om varför vitlöken blev turkos.

Vidare får en rättelse ske från min sida. Jag har läst naturkunskap under gymnasiet och läste en distanskurs direkt efter det, vilket jag hade förträngt. Tack R!

Mitt hjärta och hjärna är 100% samhällsvetenskapligt. Senast jag beblandade mig med naturvetenskaplig inlärning var i högstadiet, det vill säga för ett bra tag sedan. Jag insåg dock precis att mina bristand kunskaper inom ämnet faktiskt påverkar min vardag. Laxen, den planerade lunchen, stekte jag i olivolja, citronsaft och vitlök.

Resultatet:



Vitlöken blev TURKOS! VARFÖR? Reagerar löken med syran? Är någon ingrediens gammal? Vad hände? Med många obesvarade frågor får jag nu motvilligt försöka att äta min (till synes förgiftade) lunch.

Tre minuter efter att jag gått upp ur sängen idag ringer telefonen. Nyvaken med en avsaknad pratglädje tvekar jag att svara, men bestämmer mig ändå för att lyfta luren med tanke på att jag nix:ade telefonen för några veckor sedan, jag borde därför rimligtvis känna personen som ringer.

Försäljare: Hej jag heter ___ och söker D.
Jag: Han är inte hemma just nu.
F: Är du hans bättre hälft kanske?
J: Ja, det kan man väl säga.
F: Är han din sämre hälft då? (personen skrattar)
J: Va...Vem är du?
F: Jag ringer från (namn på företag som erbjuder spärrservice för kort), känner du till oss?
J: Inte på rak arm, men jag förstår....(blir avbruten)
F: Vi startade som företag (rabblar upp ett årtal och föreläser sedan om hur företaget ser ut)
J: Vad vill du, vill du sälja eller genomföra en telefonundersökning?
F: Ja du, det får du se! (personen skrattar)

Vid det här skedet vet jag inte alls vad jag ska göra. Jag har en försäljare i telefonen som avviker från alla form av standard och beter sig som taget ur en Disney-film.

Försäljaren börjar berätta om tjänsten om spärrservice för kort.
F: Hur låter det?
J: Det låter väl bra, men jag är inte intresserad.
F: Hur kan du inte vara intresserad om det låter bra?
J: Allting som är bra behöver väl inte vara saker man vill betala för?
F: Hur har du tänkte spärra dina kort då?
J: Det är inte riktigt ditt problem. (Här börjar mitt hårt arbetande tålamod att ta slut)
F: Haha, nej ok. Krya på dig!
J: Va, jag är inte sjuk?
F: Ok, hej då!



Se upp för försäljare!
Bild från: blog.hotelspecials.se

Tillgången på sol har jag gjort att jag prioriterat utomhusvistelse framför bloggen, närmare bestämt har jag ägnat mig åt trädgårdsskötsel. Då jag (stundtals) tillhör en av dem som tycker att om någonting skall göras skall det göras ordentligt, utvecklades mitt erbjudande om att klippa föräldrarnas gräs till en mindre "Extreme home makeover". Med iPod under hörselskydden, ögonskydd, hjälm (lite överdrivet, men ögonskyddet satt fast i den) och maskiner i ett stadigt grepp gick jag exalterat lös på moder jord.

Positivt med trädgårdsarbete: Du får sol, träning, en fin trädgård, glada föräldrar och ser dessutom resultatet med en gång!

Negativt med trädgårdsarbete: Sladdar. SJUKT irriterande när sladden har slagit knut på sig eller virar sig runt träd när man ska klippa kanterna runt dem. Sladdarna måste dessutom byta kontakt hela tiden eftersom förlängningssladden bara når en bit av gräsmattan. Men jag är glad att elen inte försvann till och från!



Ett I-landsproblem.