Transkribering
Jag transkriberar. Det är det jag gör. Punkt. Att under långa perioder utan regelbundna pauser utföra denna högst okreativa och ickeanalytiska arbetsuppgift får hjärnan att liksom domna bort. Jag känner inte att hjärnan är en del av mig längre, vår relation är obefintlig. (I det här skedet slog det mig att mitt skriftliga språk är fullständigt fördärvat av byråkrati, det är helt och hållet uppsatsens fel). Hur som helst, under transkriberingens gång har jag nåtts av följande insikter.
* Jag har aldrig fått lära mig en korrekt fingersättning på tangentbordet! Detta gör att det går EXTREMT långsamt för mig att skriva snabbt...om man kan säga så.
* Jag hör bättre på vänster öra, än på höger. Värt att tänka på om man vill prata med mig i bullriga miljöer.
* Gemene man är bra på att inte bara svara på frågorna som ställs utan också på 100 000 saker därtill. Frågan "Vad åt du till frukost?" kan utan problem få svaret att personen åt mackor bakade på dinkelmjöl, pyntade med pumpakärnor. Då frukosten förtärdes hade personen på sig en gul morgonrock, men barnen däremot, som för övrigt åt gröt, hade hunnit få på sig riktiga kläder!
* Undantagspersoner som svarar endast på frågan älskar vi lite extra. De borde få rätt till två röster vid samtliga val.
* Jag försökte pimpa transkriberingen genom att ha intervjun uppspelandes i ena örat och musik i det andra. Ha inte det, det fungerar inte.
Att vara en sockertopp
Imorgon börjar den. Veckan utan socker. För många kanske inte detta låter som det mest radikala i världshistorien - speciellt inte under rådande hälsotrender och att det faktiskt bara är en vecka, men för mig innebär det en total förändring. Från att dagligen ha rolercoastat mellan sockertopp och sockerdown (med allt var det innebär för uppsatsen, relationer osv.) är alltså tanken att jag ska få en stabil energinivå.
Jag hanterar tanken på att vara utan socker bra, eller ja, i skrivande stund sitter jag och hetsäter kinapuffar för att bli av med allt var socker heter INNAN veckan börjar. Men, jag har köpt frukt och nötter i tresiffriga belopp för att kunna ligga på en relativt normal produktivitetsnivå, trots avsaknaden av robotkakor och kanelbullar. Frukos, du får bli min nya dygd. Önska mig lycka till!
Nersats
Jag drabbades i eftermiddags (ja, här pendlar man inte från dag till dag utan regelbundet under dagen. Inom varje timma, om det vill sig illa) av en enorm uppsatsdown. Uppsatsdown är ett nytt begrepp som innefattar svettningar, ångest, stark vilja att tröstäta och dagdrömmande om att inkorgen helt plötsligt är överfylld med roliga jobberbjudanden. Och ja, självklart är jag så eftertraktad att det inte alls är nödvändig att jag gör klart uppsatsen, bara jag väljer just DEM. Lägg till att jag nu längtar efter att få diska och vika den enorma mängd tvätt som ligger i sovrummet. Ni hör ju själva?
.
Någon som antagligen också skrivit uppsats är Salem al Fakir. Det blir väldigt uppenbart i hans nya låt Keep on Walking
.
I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking
.
I have a long road ahead of me
It’s cloudy and dark ahead of me
Will I ever get through to the end?
Been down this sling so many times before
And I told myself I would do it no more
Now I’m back on the same road again
Robotkakan
För att underlätta uppsatsskrivandet har vi infört torsdagsfika i vår studiegrupp. Vi turas helt enkelt om att baka för att garantera expansion - om nu inte textdokumentet med titeln "D-uppsats" växer, så gör i alla fall våra kroppar det. Denna veckans bakverk slog dock alla rekord, alla kategorier, som med sin kladdiga konsistens lyckades skapa en näst intill orgasmisk smakupplevelse. Carolina, som var ansvarig för det här, försökte förklara hur extremt onyttig choklad/koks-kakan var, men kakan och jag befann oss fortfarande i förälskelsefasen enligt grupppsykologins alla regler. Jag var inte mottaglig för kritik.
Nu är det söndag. Jag vill försöka återskapa upplevelsen och dela den med den jag tycker (näst, efter kakan) mest om. Efter att ha fått receptet i min ägo kan jag dock konstatera att Carolina hade helt rätt. Det är ingen överdrift. Socker, vaniljsocker, smör (250 g!!), ännu mer socker, sirap och vispgrädde. Kakan är för i helvete en ren hälsofara! Men det kan inte hjälpas, jag är kär och nu kör vi....kolesterolvärdet, håll i dig!
