En sjukt bra blogg

Det fantastiska vädret har gjort att jag mer eller mindre lever utomhus. Gårdagen spenderades på olika gräsmattor i totalt sju timmar och resultatet, utöver de röda kinderna, upptäcktes i ett skräckfullt ögonblick i morse. Jag hade en FÄSTING på kroppen. Ett djur, en parasit, som vill ha mitt blod! Jag var en utav de få ungarna på dagis som lyckades undvika att få löss, har aldrig haft ett fästingbett eller attackerats av någonting skadligare än en geting. Detta gör i sin tur att jag är oerhört ovan vid dessa företeelser och agerar därefter. Jag ringer vårdcentralen och tackar gud för all offentlig vård, men när luren bekräftat att jag skall bli uppringd om 20 minuter (samt summerar ihop timmarna som jag sovit med helvetet) så hör jag min mors röst, fästingen måste bort nu! Jag, som helst vill avlägsna mig från min egen kropp, har svårt att vara rationell och överlämnar ansvaret åt D att ta bort skiten. Min pris räddar mig och vi rider iväg på en vit häst (en metafor för att D fick bort hela huvudet och jag kunde leva med min kropp igen).

Dagens insikt: Det finns inget egenvärde. Tillför man inte världen någonting (fästingen är inte ens föda för något annat djur), utan snarare det motsatta berättigas inte ens existens. Dess totalt motbjudande utseende spelar givetvis också in.




Kanske det mest äckliga i hela världen.
Bild från (http://sdsmedia.sydsvenskan.se/archive/00019/fastingstor_19166a.jpg)