En sjukt bra blogg

För exakt fyra år sedan vaknade jag upp i en husvagn i Varberg, sömndrucken efter några timmars orolig sömn. Gårkvällens japanska skräckfilm om vatten hade gjort att jag och Therés letat efter ett pysande ljud som vi hänförde till att skräckfilmen nu realiserades i vår husvagn (det var för övrigt kaffetermosen som lät). Ellen sov fortfarande och hade under natten varit helt obekymrade om att vi mentalt trott att vi skulle avlida. Vi hade bestämt oss för att det skulle bli en grym sommar innan vi flyttade åt olika håll, där husvagnstrippen var en utav sommarens aktiviteter. Det var lördag och vi började, efter ett kroguppehåll, bli sugna på att dansa vilket gjorde att vi bestämde att kvällsnöjet skulle bestå i ett besök på vårt stammis ställe. Vi packade bilen och åkte mot Borås.

En snabb förfest hos mig och festen var igång. Vi dansade hela kvällen och jag noterade att en viss David från gymnasieskolan befann sig på platsen; kassören för elevrådet och killen som snott rollen som debattledare i eurodebatten som jag arrangerat. Fysisk rörelse tar på krafterna och när det var dags att vila slog jag och Ellen oss ner ute på altanen. Killen bredvid mig presenterar sig och börjar prata, jag presenterar Ellen. Det visar sig då (väldigt Borås) att Ellen och killen är gamla barndomsbekanta som inte har setts i vuxen storlek, de hade mycket att snacka om så jag och killen byter plats. När jag gjort detta hamnar jag oundvikligen bredvid killens kompis, eurodebattstjuven David. Helt oväntat så gjorde det mig ingenting, snarare var det lite trevligt och responsen han förmedlade var att gammalt groll verkade vara glömt. Börja inte prata politik nu för i helvete, så du pajar det här, tänkte jag för mig själv. Det gjorde vi inte. Vi pratade jonglering, Mc donalds-erfarenheter, universitetsplaner och verkade ha mer gemensamt än vad jag brukade uppleva mig ha med folk. Efter en stund lämnar Ellen och hennes återvunna vän, jag och David krogen. David träffar en tjejkompis utanför krogen och jag lyckas med min fantastiska hörsel snappa upp att han gillar sushi. - Gud, vad sugen jag blev på sushi, slänger jag strategiskt ur mig på vägen mot bussen. David skiner upp, förhoppningsvis över ytterligare ett gemensamt intresse tänker jag.

Killarna propagerade för efterfest, men vi tackar nej av flera komplicerade och mindre komplicerade anledningar. Ellen och Davids kompis byter nummer. För oss blir det ett faktum att vi skulle kunna få tag på varandra om vi skulle vilja. Jag och David kramas inte hejdå, men tittar länge på varandra innan bussen tar mig och Ellen hem. Det har varit en bra kväll, en väldigt bra kväll och när jag lägger mig så hoppas jag att det inte var den sista. Dagens därpå ringde Ellen och säger att ungvänster-killen ville ha mitt nummer och frågar om hon får skicka vidare det. Jag blir pirrigt glad och säger givetvis ja. Några sms senare är en sushi-lunch inbokad....



The husvagn.