En kärleksförklaring
"Det är pang på bara. Kompakt, intensivt och låt den aldrig ta slut, please." Ett citat från Aftonbladet som pryder framsidan på Stieg Larssons andra bok i Millennium-serien. Jag håller inte med. Snälla, låt den ta slut. Låt den vara färdigläst så att jag kan återfå mitt normala liv. Så att aktiviteterna jag föreslår för dagen inte är att ligga på stranden, sitta i en park eller ligga kvar i sängen, allt som kan tänkas resultera i att jag får läsa bara några sidor till. Mina nattliga drömmar som normalt sett brukar fyllas av mer eller mindre absurda situationer med vänner som biroller, har ersatts av att jag syr igen ögonen på folk tillsammans med Mikael Blomkvist. Bara att skriva den meningen gjorde mig medveten om att det nu finns dokumentation som kan "styrka" att jag är mentalt sjuk ifall staten skulle vilja utsätta mig för ett rättsövergrepp. Serien är nu färdigläst. Jag är tom, lite kär i Kalle, Salander och Erika Berger, men framförallt förbannad över att det pågår en massa skit överallt som aldrig kommer upp till ytan. Det behövs fler som Steig Larsson. Jag ansluter snart, jag ska bara slänga min naivitet i papperskorgen först.
Min nya idol.
Kommentarer
Trackback
