En sjukt bra blogg

Tre minuter efter att jag gått upp ur sängen idag ringer telefonen. Nyvaken med en avsaknad pratglädje tvekar jag att svara, men bestämmer mig ändå för att lyfta luren med tanke på att jag nix:ade telefonen för några veckor sedan, jag borde därför rimligtvis känna personen som ringer.

Försäljare: Hej jag heter ___ och söker D.
Jag: Han är inte hemma just nu.
F: Är du hans bättre hälft kanske?
J: Ja, det kan man väl säga.
F: Är han din sämre hälft då? (personen skrattar)
J: Va...Vem är du?
F: Jag ringer från (namn på företag som erbjuder spärrservice för kort), känner du till oss?
J: Inte på rak arm, men jag förstår....(blir avbruten)
F: Vi startade som företag (rabblar upp ett årtal och föreläser sedan om hur företaget ser ut)
J: Vad vill du, vill du sälja eller genomföra en telefonundersökning?
F: Ja du, det får du se! (personen skrattar)

Vid det här skedet vet jag inte alls vad jag ska göra. Jag har en försäljare i telefonen som avviker från alla form av standard och beter sig som taget ur en Disney-film.

Försäljaren börjar berätta om tjänsten om spärrservice för kort.
F: Hur låter det?
J: Det låter väl bra, men jag är inte intresserad.
F: Hur kan du inte vara intresserad om det låter bra?
J: Allting som är bra behöver väl inte vara saker man vill betala för?
F: Hur har du tänkte spärra dina kort då?
J: Det är inte riktigt ditt problem. (Här börjar mitt hårt arbetande tålamod att ta slut)
F: Haha, nej ok. Krya på dig!
J: Va, jag är inte sjuk?
F: Ok, hej då!



Se upp för försäljare!
Bild från: blog.hotelspecials.se