En sjukt bra blogg

En kväll i uppgivelse, men (förhoppningvis) en morgondag med kamp

Min tanke var från början att hålla bloggen fri från politik och känslor. Nu vill jag varna känsliga läsare för att det kommer en fullständigt okontrollerad kompott av dem båda. Jag inser att jag ändå kommer behöva ta bort bloggen innan jag börjar söka jobb för att potentiella arbetsgivaren inte skall tro att jag sjukskriver mig för att tömma madrasser på luft etc, så jag kan lika gärna köra tills det brister.

Det började med att jag tänkte lära mig ackorden till ukulelen (jag vet, det låter tragiskt) på riktigt, få dem att sitta ordentligt. Jag plockar fram minigitarren och slår upp The Beatles "Let it be". Efter 2 spelningar kommer insikten och min värld faller samman. VART ÄR VISIONERNA? VART ÄR TRON PÅ ATT VÄRLDEN EN DAG SKA VARA FRI FRÅN KRIG? ATT ALLA SKA STÅ OCH HÅLLA VARANDRA I HÄNDERNA? Jag läser upp textraden "And when the broken hearted people living in the world agree" och försöker passionerat förklara budskapet för min själsfrende bredvid mig. D slevar in en sked blåbärspaj i munnen. "For though they may be parted, there is still a chance that they will see". D ler sarkastiskt och slevar in ytterligare en mängd paj.

Jag känner rent instinktivt att jag måste upp till kamp (Samuel, försök ignorera att det låter kommunistiskt)! Jag måste se till att det föds visioner i människor som kan hjälpa mig göra världen till en fantastisk plats. Ni är välkomna att joina mig på barrikaden!



Fyra snubbar med hopp och glöd!

Bild från (http://brandstrategy.files.wordpress.com/2008/10/beatles-1600x1200.jpg)
2009-03-03 @ 22:41:54 Allmänt Permalink


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0