En sjukt bra blogg

Jag är naiv, optimist, kalla det vad du vill. I min värld har detta alltid varit ett normaltillstånd och det var inte förrän jag kom i kontakt med pessimister (som själva kallar sig realister) som jag fick perspektiv på min världsbild. För mig var bilen, med sönderslagen ruta som länge stod parkerad utanför vårt hus, en bil som hade krockat och nu väntade på att rutan skulle bli utbytt innan ägarna kunde använda den igen. På väg hem från mataffären en dag kommenterar jag för D att det är ledsamt att rutan ännu inte har reparerats. ”Men, du ser väl att den är stulen. De har krossat rutan för att sedan kunna tjuvkoppla den”, fick jag till svar.

Den före detta rockgruppen The Darkness släppte med sitt andra album ”One way ticket to hell…and back” en låt med samma namn. Låten börjar med att frontfiguren Justin Hawkins gör ifrån sig ett snytande ljud. Ett ljud som jag, under alla gånger jag upprymd lyssnat på låten, trott var ett tecken på att han var förkyld. Då videon var inspelar på Island föll detta lite extra logiskt. En tidningsartikel senare dödas min värld. Justin meddelar att han under en längre tid missbrukat narkotika och att han i introt till ”One way ticket to hell…and back” sniffar kokain.

Dagens insikt: Försöker in i det längsta att förnekas.