En sjukt bra blogg

Min och D:s relation har tagit nya höjder. Vi började för ett tag sedan känna oss redo att införskaffa en matta. Det är inte lika stort som att skaffa barn, men nästan. Likt ett barn kostar en matta en mindre förmögenhet, den måste vårdas väl och så vidare (jag skulle dock aldrig trampa på mina barn). Vi startade vårt spanande i Knalleland men gav upp med insikten att mönster inte var någonting för oss. För att spara pengar tog jag mig en titt i föräldrahemmets källare. Nybörjare som vi är var planen att starta med en neutral naturfärgad matta, som inte tar för mycket uppmärksamhet. Men det blir inte alltid som planerat. Mamma visade mig sin ögonsten; en kraftigt orange hårig ryamatta sparad från 60-talet. Jag kunde inte hejda den lilla förälskelse som uppstod mellan mig och Rya, även om jag logiskt visste att den inte var rätt för det planerade rummet. - Den är lite rostfärgad, förklarade jag osäkert för D, som inte hann se mattan förrän den var på plats i Göteborg. Mattan är inte rostfärgad, den är jätteorange. Jätteorange! D gillade den dock och nu ligger den där. Vårt nytillskott, den jätteorange mattan Rya.




Mönstermattor är ingenting för oss. Bild från www.jotex.se